Förra veckan stod kommuntjänstemän i Brunnsparken och tipsade göteborgarna om hur de kan skydda sig mot skyfallen som kommer bli vanligare när temperaturen stiger. Att inte ha värdesaker på källargolvet och att ställa bilen på en hög yta besparar en hel del huvudvärk om det blir översvämning. Veckan dessförinnan pekade en kompis mot träden nedanför terrassen vi stod på och sa ”kolla, hägg och syren blommar samtidigt”.
Hela tiden finns den där – oron. Den diffusa känslan av att något inte stämmer, glädjen över öl-på-uteserveringsvädret som överskuggas av … jag vill knappt ta ordet i min mun, jag avskyr det: klimatångest.
Så futtigt, så privilegierat. Som om det kan sorteras in någonstans mellan bakisångesten och ångesten över den där korkade saken man sa för tio år sedan. Som om det vore en ångest att bara vänta ut, när det rör sig om en katastrof som bara fortsätter, som man fortsätter vara en del av. Som skulle vara möjlig att förhindra.
1177 ger nu för tiden råd för att hantera klimatångest. Ryggradsreflexen att håna det mildrades något när jag läste vilket råd de ger: handling. Och … att läsa färre nyheter för att inte känna sig lika ensam och hopplös.
Horn skriver att det verkar finnas en sorts njutning i att passivt betrakta civilisationens undergång
Få saker präglar väl den mänskliga erfarenheten under senkapitalismen mer än att behöva fundera över hur mycket åt helvete det kommer gå med klimatet i framtiden. Eller nu, beroende på var i världen man råkar bo.
Och det lämnar föga förvånande sina spår i populärkulturen och litteraturen. Norstedts och Anekdot ger tillsammans ut Bildningsboxen, en nätt liten låda med essäer i pocketform där forskare fördjupar sig i händelser och fenomen. I den senaste, som utkom för några veckor sedan, finns essän ”Undergångspoeterna” av litteraturvetaren Sofia Roberg.
Från Lord Byron till Harry Martinsons ”Aniara”, via Inger Christensens ”Alfabet” och givetvis Jonas Gren reflekterar hon över hur poeter genom tiderna diktat kring en föreställd undergång. Hon lyfter den tyska litteraturhistorikern Eva Horn – som menar att undergångstemat som är så frekvent i litteratur och populärkultur hänger samman med en brist på aktivism. Horn skriver att det verkar finnas en sorts njutning i att passivt betrakta civilisationens undergång.
Det är ett drag jag känner igen. Men oavsett om undergångspoesin är aktivistisk eller romantiserar undergången – hotet finns ju där, och poesin har väl alltid på radikalt olika och ofta nya sätt närmat sig de stora frågorna.
Något är hela tiden off, det är kusligt, melankoliskt och tröstrikt på samma gång
En ekokritisk poet som varken kan kallas aktivistisk eller romantiserande är Fredrik Nyberg. I ”Ruiner: andra häftet (XXIII–XLIV)” som utkom i höstas lyckas han på ett förbluffande sätt ringa in erfarenheten av att vara människa och se (känna) hur det barkar åt fanders. Den är så påtaglig i den: oron.
Och då menar jag inte främst den utskrivna oron som återkommer genom boken, utan den djupare oron som tycks inneboende i själva satsmelodin. Mellan is och lera skrivs ett instabilt natur/språklandskap fram där sambanden inte längre går att ta för givna och människan inte finner fotfäste i sin gradvis försvinnande omgivning.
Något är hela tiden off, det är kusligt, melankoliskt och tröstrikt på samma gång. Men det stannar inte vid oron, Nyberg skriver samtidigt fram en diktvärld som gör att man ser vår egen värld på ett nytt sätt, fäster akut uppmärksamhet vid blommor, leksakseldar och utdikade bibliotek. Så skriver Nyberg:
”Kroppens motor rusar som på höga varv. / Ännu mera lök på laxen. / Ger din natt dig alls någon ro?”
Och raderna sammanfattar känslan som ackompanjerar mig denna årstid av grillfester och havsbad.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Horace Engdahls monolog stoppades – premiär i Göteborg
LÄS MER:Recension: ”Inyenzi eller kackerlackorna” av Scholastique Mukasonga
LÄS MER:Nu får alla vi som bor i förorten skaffa en Guccikeps
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
