Helgen bjöd på klarblå himmel, strålande solsken och krispig luft – perfekt väder för en frisk höstpromenad. Tyvärr blev det inget sådant för min del. I stället låg jag inomhus och scrollade timmar av auktoritär, ungersk propaganda.
Det hela började med en video i flödet från John McEntee. Om du inte känner till honom, grattis! Avundsjuk! Amerikanen John McEntee är, utöver grundare till den konservativa dejtingappen The right stuff, en av arkitekterna bakom dystopiska Project 2025 och en före detta nära medarbetare till Trump, även influerare. Han är mest känd för att filma sig själv när han äter snabbmat samtidigt som han, mellan tuggorna, hetsar mot demokrater, feminister eller transpersoner.
I just denna video skedar han i sig en smulig chokladkaka medan han gör reklam för den ungerska premiärministern Viktor Orbáns Tiktok-konto. “En crossover mellan Orbán och dejtingappen The right stuff är verkligen inte vad vi behöver just nu” skriver någon i kommentarsfältet.
Det är inte vad vi behöver, men det är vad vi har. Och tyvärr verkar McEntees video fungera, för innan jag vet ordet av har jag klickat mig in på Orbáns konto och fastnat. Efter några timmar av scrollande står en sak klar: gud, vad märklig modern propaganda är.
Det är lättsamt, ibland rentav löjligt, men på ett sätt som gör det märkligt likeable
Lite kort om Orbán först – det är nämligen inte bara influerarsamarbetet med McEntee som gör honom aktuell. Han har mycket annat på gång, däribland kritiserade visumlättnader för spioner, ett bojkottat EU-ordförandeskap, överträdelser gentemot EU-domstolen och i allmänhet ett fortsatt spridande av Putins talepunkter. Och mitt i allt detta har han och hans stab lärt sig Tiktok, där de har samlat nästan fyra miljoner likes.
Men innehållet på plattformen förvånar – det är långtifrån det allvarliga och auktoritära som man kanske skulle kunna vänta sig. I stället är det gulliga barnbilder på honom själv, knasiga djurfilter och virala videoutmaningar.
Dessutom: ett ihopklipp av AI-generade bilder på hans ministrar som snygga ninjor, en “Carpool karaoke”-liknande vlogg med Turkiets president Erdogan och såklart ett antal “thirst traps” – det vill säga, klipp där han ska framställas som sexig (med varierande resultat). Det är lättsamt, ibland rentav löjligt, men på ett sätt som gör det märkligt likeable.
Detta varvas dock självklart med videor i vilka han kallar hbtq-personer för farliga och aggressivt hetsar mot flyktingar och invandrare – allt paketerat i klickvänligt format.
Tomio Okamura, den högerextrema partiledaren i Tjeckien, som kör radiobilar i shorts och filmar sina amatörmässiga gympass
Tyvärr ledde helgens Orbán-scrollande också till att algoritmerna började fylla mitt flöde med fler demokratiskt tveksamma ledare. Från Alternativ för Tysklands Björn Höcke, valvinnaren i delstaten Thüringen, som nyligen dömdes för att ha använt nazistiska slagord under politiska möten, men som i mitt flöde visar hur han gör kaffe på kontoret. Till Tomio Okamura, den högerextrema partiledaren i Tjeckien, som kör radiobilar i shorts och filmar sina amatörmässiga gympass. Och den portugisiska Chega-ledaren André Ventura som gång på gång skojar runt med sin katt.
Kanske är det min förlegade och naiva bild av propaganda, men visst föreställer man sig att det ska vara mer hotfullt och mindre likeable? Att det ska vara mer av dåtidens porträtt på starka ledare som blickar ner över folkmassor. Mer symboliskt bildspråk med örnar, svärd, facklor, soldater och flaggor. En direkt uppvisning av makt och kontroll, något som trycks in i medvetandet med kraft och allvar – helt enkelt mer som bilderna i böckerna om 1900-talets propagandaministerium.
Men efter helgens scrollande känns det som att om dåtidens propagandaministrar hade verkat i dag, hade vi nog inte sett propagandaaffischer med strama kompositioner och dramatiska vinklar. I stället hade vi fått skojfilter och virala videoutmaningar. Kanske hade 1900-talets europeiska despoterna tvingats göra “thirst traps” eller, ja, samarbeta med amerikanska influerare som äter smulig chokladkaka.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det är svårt att tycka synd om korta killar
LÄS MER:Timbro ville ta Berlin till Almedalen
LÄS MER:Hur kunde boken om Annika Strandhäll bli så tråkig?
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
