I somras gick Hollywoods skådespelare ut i strejk, medan jag fortsatte att scrolla och klicka. Varför, kan man fråga sig. Jag skådespelar ju också. Vi är alla producenter av en självbild till salu för högstbjudande, oavsett om det är på Netflix eller på Tinder. Om denna eviga teatralitet säger filmaren och filmforskaren Jyoti Mistry att ”vi har blivit till skådespelet av oss själva”.
Guy Debords ”La Société du spectacle” har gått till historien som gnistan till majrevolten 1968.
Mistry är en av flera intervjupersoner i Roxy Farhats och Göran Hugo Olssons filmatisering av den franske situationisten Guy Debords ”La Société du Spectacle”, Skådespelssamhället, som har Sverigepremiär idag. Boken från 1967 har gått till historien som gnistan till majrevolten 1968.
Sedan dess har den blivit till en bibel för anarkokommunister och marxister i kulturvärlden, som helst gör revolution med fotnoter. Debord skrev själv boken som del av den avantgardistiska sammanslutningen Situationistisk International, som också hade en skandinavisk falang. Deras femte världskongress hölls i Göteborg 1961.
Han ville revidera Karl Marx kritik av kapitalet i tv-åldern, en tid då turistindustrin växte fram under fordismens sista dödsryckningar. Reklambilder sålde skönhetsprodukter och ekonomiskt värde blev en fråga om hur vi framställer oss själva.
Debords kritik av skådespelet handlar dock inte bara bilder. Snarare är det ett försvar av vår förmåga att föreställa oss något över huvud taget.
Debords kritik av skådespelet handlar dock inte bara bilder. Snarare är det ett försvar av vår förmåga att föreställa oss något över huvud taget. En förmåga som enligt Debord säljs ut i en konstant produktion av ögonblick. På så vis förlorar vi kontakten med vår historia och vår samtid; varandra och oss själva.
1974 gjorde Debord själv en filmatisering av boken, där pinuppor och bilder av krig blandas hej vilt. I 2023 års tappning är det skärmen som står i fokus för Farhat och Olsson. Genom den möter vi Greta Thunberg, David Beckham och diverse influencers.
The Society of the Spectacle
”The Society ot the Spectacle” (2023) av Roxy Farhat och Görah Hugo Olsson är en filmatisering av den franske situationisten Guy Debords bok från 1967. Boken sägs ha varit startgnistan för majrevolten 1968. Debord filmatiserade själv sin bok 1974, med utgångspunkt i en kritik av tv-mediet. I Farhats och Olssons version står viral media i fokus. Deras film hade världspremiär på Copenhagen Dox i mars och har Sverigepremiär på Way Out West idag. Den visas på svenska biografer från och med den 3 november.
Med utvalda teser från Debords bok gestaltar Farhat och Olsson en samtid där vi närmast andas genom videor. Mest talande är Jyoti Mistrys personliga anekdot från den 11 september 2001. Något generad förklarar hon hur hon som vittne till Twin Towers fall undgick att se på genom ett fönster – i stället såg hon livesändningen på tv. Den omedelbara upplevelsen var helt enkelt för verklig.
Mistrys över 20 år gamla anekdot understryker Debords argument om hur skådespelet skapar distans. Samtidigt visar hennes exempel att distansering kan vara ett sätt att förhålla sig till en raserad värld som annars blir alltför överväldigande.
I en annan scen visas turister som just evakuerats från den brinnande grekiska ön Evia 2021. Så snart de är i trygghet börjar de filma elden från båten.
I en annan scen visas turister som just evakuerats från den brinnande grekiska ön Evia 2021. Så snart de är i trygghet börjar de filma elden från båten. Precis som mycket annat av materialet i Farhats och Olssons film är filmklippet en viral video. Regissörerna har behållit Debords format med montage av så kallat ”funnet material”, men i stället för sextiotalets nyhetsbilder och tv-drama har de satt fokus på videor som folk producerar själva – om sig själva.
Så vad är skådespelssamhället idag? Farhats och Olssons samarbete är perfekt lämpat för att svara på denna fråga. Nilsson har tidigare filmatiserat böcker och populärkultur, från Franz Fanons ”Jordens fördömda” till filmen ”The Black Power Mixtape 1967–1975”, om den svarta motståndsrörelsens musik.
Konstnären och regissören Farhat har länge arbetat med så kallade stockfotos, det vill säga prefabricerade bilder av anonyma människor som går att köpa digitalt för att redigera till reklambilder, skyltar och så vidare. Tvådimensionella skådespelare utan namn, kan man säga.
I flera tidigare verk har Farhat undersökt detta skådespel som performance. Inte bara i termer hur serviceyrket framställs i bild, eller hur teknologi lanseras på tv, utan också hur hudfärg och kön spelar in i bilderna.
Den gubbighet som präglar Debords egen film, där feminisering och reklam sammanblandas lättvindigt, står därför i skarpt fokus i Farhats och Nilssons arbete.
Återkommande i ”The Society of the Spectacle” ser vi Farhats stockpersoner gå förbi mellan scenerna och påminner oss om att det vi ser är en film. Bäst av allt är dock när Farhat själv spelar ”stockperson”.
I det tidigare videoverket ”Acting Woman” från 2017, som här har klippts in i filmen, ser vi Farhat och artisten Zahla posera framför en kamera som aldrig tycks ta en bild. Kameran är samma lins som vi själva tittar ut igenom, inför vilken deras leende ansikten sakta förvrids. Efter en stund droppar saliven.
Om vi ska läsa Debords ord i dagens ljus är det nödvändigt att förstå allas vår roll som skådisar. Men det betyder inte att vi ska sluta spela.
Att le är ett hårt arbete, fastän det sällan inkluderas i lönen. Frågan är om vi ska vi sluta le på beställning, som de strejkande skådisarna i Kalifornien.
Det är inte en slump att Debord gjorde just en film av en bok som kritiserar tv-mediet. Han menade nämligen att nya ögonblick kan födas i skärvorna av andra. Vi kan kalla det en slags sabotage, estetiskt och socialt. Denna aspekt skulle kunna dras längre i Farhats och Olssons film om skärmarnas helvete som snarare målar upp direkt aktion som en motsats till skådespelet.
Kanske var det så 1968, men är det verkligen så idag? De senaste åren har vi sett hur sociala medier spelat en viktig roll i upproren i Chile, Belarus, Iran och så vidare. Krypterade chattar samlar människor som inte kan samlas på gatan, och kollektiva texter sprids viralt på flera språk.
Om vi ska läsa Debords ord i dagens ljus är det nödvändigt att förstå allas vår roll som skådisar. Men det betyder inte att vi ska sluta spela.
Det vi måste göra är att omedelbart sparka regissören.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:De kända figurerna i Håkans låttexter
LÄS MER:Filmerna och tv-serierna du inte får missa på Way Out West
LÄS MER:60-talets största konstbråk ägde rum i Göteborg
LÄS MER:Tanken rör sig fritt när man färdas till fots
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
