Recension: ”Året hos Hyperboréerna” av Jesper Svenbro

I sin artonde diktsamling fortsätter akademiledamoten Jesper Svenbro sin korsbefruktning av nutidsskeenden och Antiken. ”Året hos Hyperboréerna” rymmer en rik lärdomshistoria blandat med personliga tillbakablickar. Synd bara att de mest angelägna frågorna uteblir, skriver Robert Azar.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Jesper Svenbros lyrik kännetecknas av att samtida teman dubbelexponeras mot Antikens värld. I sin artonde diktsamling "Året hos Hyperboréerna" fortsätter han på detta spår. Den skrevs under pandemin som ett försök att lätta på trycket från instängdheten.

Vanligtvis tänker man sig att en diktsamling ska ha en tematisk struktur, en röd tråd, en dramatisk kurva, eller åtminstone en fråga. Något sådant är dock svårt att urskilja i "Året hos Hyperboréerna". Titeln svarar inte riktigt mot det spretiga innehållet. I den grekiska mytologin var hyperboréerna ett okänt folk som bodde längst upp i norr, men dikterna behandlar inte bara skandinaviska förhållanden utan har även ett internationellt perspektiv.

ANNONS

Den korta boken bör nog läsas som en samlingsvolym av strödda skaldeförsök, som redan publicerats i olika sammanhang, snarare än som en genomarbetad diktsamling.

Svenbro använder två versmått, fri vers och alkaisk strof. Det sistnämnda går tillbaka på den gladlynte drinkarpoeten Alkaios från antikens Grekland. På denna arkaiska meter diktar akademiledamoten om den moderna världens små under, om Fats Navarros solon, om en Bachkonsert han hört i Paris på 60-talet, om möten med gamla vänner och bortgångna kulturpersonligheter, om surrealister, halloumi och Alkaios själv.

Om vanlig ost är framställd med löpe

från ett slaktdjurs mage, uppger paketets text

att denna speciella ostsort

framställs på vegetabliskt löpe.

Anslaget är bekant från Svenbros tidigare alster. En lätt komisk underton kan anas under den oftast sakliga framställningen. Stundvis blir han personlig och berättar något om sin uppväxt eller bjuder på inblickar i efterkrigstidens intellektuella historia. Som vanligt saltas dikterna med lärda allusioner och citat från obskyra antika källor.

Ostlyriken och de språkhistoriska dribblerierna kan bli lite tröttsamma, hur beaktansvärda de än är.

En ostsort kan bli föremål för ett poem så länge det finns en koppling till forntida riter och bruk. Frågan är om all denna lärdom står i livets tjänst. Ostlyriken och de språkhistoriska dribblerierna kan bli lite tröttsamma, hur beaktansvärda de än är. Renässansmänniskan vände åter till Antiken för att repa mod och vidga sina horisonter, men hos Svenbro tenderar det käcka pulandet med de gamla texterna att bli ett skydd mot stora världen.

ANNONS

Många poeter har beskrivit den fria versen som den mest krävande av diktformer. När metriska ramar saknas måste rytm och melodi komma inifrån, från diktarens eget tragiska medvetande. Svenbros frivers känns mest som Wikipedia-prosa med radbrytningar. Kanske är det avsaknaden av tragik som gör att orden inte riktigt får fäste.

Ungefär samtidigt inleddes konstruktionen

av fyrtornet ute på Faros

på uppdrag av just Ptolemaios.

Året är troligen 280 f. Kr.

Arkitekt: Sostratos, från ön Knidos.

Fyren på Faros!

Svenbro anspelar ofta på fransk modernism. Fördömda poeter som Guillaume Apollinaire och Lautréamont är fixstjärnor på hans himmel. Emellertid är det många ljusår mellan hans beskedliga diktning och dessa beundransvärda galningar, som aldrig skulle ha släppts över tröskeln till kulturens finrum. Läsaren bjuds exempelvis på ett gemytligt skaldestycke om Lautréamont, en av den franska litteraturhistoriens mest obehagliga gestalter.

Många poem i "Året hos Hyperboréerna" är tillägnade personer i författarens närmaste krets – och som julklappsdikter gör de sig bra. De rymmer en språklig munterhet och ett lärdomshistoriskt djup som gärna får smitta av sig på den svenska populationen. Men för att en diktsamling ska fungera som helhet bör den vara mer enhetlig och ställa angelägnare frågor.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Kniven i elden” av Ingeborg Arvola

LÄS MER:Recension: ”Det finns liv här” av Elise Karlsson

LÄS MER:J. P. Jacobsen hyllades för sina kvinnoporträtt

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS