Krasst talat ordnas dagliga bokbål i Sverige. Tonvis av böcker, sörjda av ingen, kastas in i stora ugnar och förvandlas från litteratur till fjärrvärme. Då rör det sig om utgallrade biblioteksexemplar, hyllvärmare från dödsbon, restupplagor från bokförlag. Sådana bokbål är inte mer kontroversiella än kremering: i båda fall har bränslet redan dödförklarats. Om däremot förbränningen sker i det offentliga, på ett torg, blir det fråga om en politisk ritual. Böckerna blir då symboler för människor, som till slut kommer att brännas, som i Heinrich Heines profetiska formulering från 1823. Därifrån har Ida Ölmedal, kulturchef på Svenska Dagbladet, lånat titeln till sin nya bok om yttrandefrihet.
Fyra kapitel tar upp var sitt ämne. Ingenting är egentligen nytt för den som regelbundet kastat en blick i de senaste tio årens nyhetsflöde, tvärtom har alla fyra ämnen varit högst framträdande i samtidens kulturkrig. Första kapitlet handlar om att bränna Koranen och om den så kallade Korankrisen i svensk politik. Därefter följer ett reportage från det USA där utrensning av böcker från skolbibliotek, i namn av att skydda barnen, blivit en hjärtefråga för högern. Frågan om "triggervarningar" bildar utgångspunkt för tredje kapitlet, som också ger en resumé av debatten kring Sara Meidells kritiserade anorexiskildring Ut ur min kropp (2022). Slutligen återvänder Ölmedal till Metoo-rörelsen och dess svenska efterspel som kom att kretsa kring gränserna för vad som utgör brottet förtal.
Hon ser inte sitt uppdrag som att ge slutgiltiga svar om yttrandefrihetens gränser, utan vill lämna utrymme för ambivalens
Att ingenting nytt tillförs betyder inte att dessa återblickar saknar värde. Särskilt inte när det handlar om snabba händelseförlopp präglade av överord och polarisering. Då behövs någon som i efterhand kan tränga igenom bruset och låta de relevanta frågorna framträda i en tydlig berättelse, inklusive de historiska återblickar som krävs. Allt detta fixar Ida Ölmedal galant. Hon ser inte sitt uppdrag som att ge slutgiltiga svar om yttrandefrihetens gränser, utan vill lämna utrymme för ambivalens. Särskilt engagerad är sista kapitlets diskussion om feministiska dilemman: hur kan man prata om våldtäkt när själva orden fortfarande bär klang av en äldre hederskultur?
Men som helhet betraktad lever boken inte helt upp till sitt löfte. På baksidan och i förordet utlovas en undersökning av "vad som händer med bokens symbolvärde, status och upplevda helighet i en digitaliserad värld". I första kapitlet, med Koranen i centrum, tycks färdriktningen klar. Men därefter hamnar bokcensur och bokbål allt mer i skymundan. Triggervarningar är strikt talat något annat.
I vår tid kan det tyvärr behöva påpekas att litteraturkritik är något annat än bokbål. (Jag har själv fått mejl från arga författare som anklagat mig för censuriver bara för att jag uttryckt negativa omdömen i en bokrecension.) Att en mamma till en anorektiker skrev en debattartikel som vädjade till förlaget att dra tillbaka Sara Meidells bok är också en litteraturkritisk ståndpunkt som måste anses legitim.
En undersökning av bildliga bokbål hade vunnit på att ta upp även sådant som komplicerar helhetsbilden
Att förlag drar tillbaka böcker är inget ovanligt. Inte heller protesterade någon när svenska bibliotek 2019 rensade ut en bok som uppmanade föräldrar att "bota" autistiska barn med det giftiga ämnet klordioxid. En undersökning av bildliga bokbål hade vunnit på att ta upp även sådant som komplicerar helhetsbilden.
Däremot bjuder Ida Ölmedal på en hel del juridisk folkbildning som belyser det svåra i att avgränsa begreppet yttrandefrihet. Jag inbillar mig att lärare kommer få god nytta av att använda valda delar som underlag för gruppdiskussioner bland eleverna.
Jurister kommer dock invända mot hur Ölmedal i sista kapitlet skriver att inga "litterära verk" har fällts för förtal sedan 1960-talet när hon egentligen syftar på skönlitteratur. Visserligen har ingen roman i Sverige fällts för förtal sedan Ing-Marie Erikssons ”Märit” (1965). Men i lagens mening omfattar "litterära verk" alla språkliga uttryck som uppnår viss särprägel och därför omfattas av upphovsrätt: allt från låttexter till inlägg på Instagram, exempelvis den våldtäktsberättelse som Cissi Wallin senare dömdes för. Varför rätten friade samma berättelse när den utgivits i en bok förblir ett mysterium: juryn i ett tryckfrihetsmål behöver nämligen inte ge några domskäl.
Läs fler texter i GP Kultur:
LÄS MER:Största ljudboksförfattaren är en anonym doldis
LÄS MER:Den tyska technofestivalen visar att musik är politik
LÄS MER:Recension: ”Brev till Carlos” av Eric Ericson och Susanna Ericson Wallstén
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
