Recension: ”Den sista idealisten” av Anders Burman

Författaren bakom den kända dikten ”Tomten” hyllades på 1800-talet. I dag är Göteborgsikonen närmast bortglömd. Johan Werkmäster har läst en biografi som försöker rädda hans ära.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Den en gång i tiden så uppburne författaren Viktor Rydberg upptar en högst blygsam plats i min bokhylla. Där står två tunna volymer: ”Vampyren” och ”Singoalla”. Den förstnämnda – en föga originell äventyrsberättelse – gick som följetong i Jönköpingsbladet 1848, när Rydberg var 19 år, och gavs ut i bokform först långt efter hans död.

Den dramatiska kärlekssagan ”Singoalla” (1857) blev, både i samtiden och senare, hans mest lästa roman och har tryckts om i åtskilliga upplagor. Handlingen är förlagd till 1300-talets Sverige kring ett slott där den reslige ynglingen Erland växer upp. När ”det vandrande folket” gästar trakten blir Erland förälskad i den mörkögda skönheten Singoalla. Liksom ”Vampyren” rör det sig om en sorts äventyrsroman, visserligen mer mångbottnad och av betydligt högre litterär kvalitet, men idag känns den ändå ohjälpligt daterad.

ANNONS

Inte ens idéhistorikern Anders Burmans grundliga och på de flesta sätt utmärkta biografi ”Den sista idealisten” förmår skapa någon trängtan efter att läsa fler av 1800-talsförfattarens böcker. Som Burman skriver i förordet blev Rydberg mot slutet av sitt liv hyllad på alla sätt och vis: ledamot av Svenska Akademien, hedersdoktor vid Uppsala universitet och professor vid Stockholms högskola.

Hans inflytande höll i sig nästan ett halvt sekel efter hans död – men sen dog det. Han förpassades till skaran av numera nästan bortglömda författare. Burman påpekar att under de senaste årtiondena har ”knappast ens litteraturvetare, religionshistoriker eller idéhistoriker velat ha något med honom att göra” – än mindre den läsande allmänheten. Ingen talar längre om fordom så ryktbara verk som idéromanen ”Den siste Athenaren” eller den teologiska skriften ”Bibelns lära om Kristus”.

Det blir en rundmålning av 1800-talets idéhistoria med tillbakablickar på de kristna, grekiska, romerska och fornnordiska arven

Dock lever vissa av Rydbergs dikter kvar, i synnerhet ”Tomten” samt ”Betlehems stjärna”, tonsatt av Alice Tegnér. Rydberg har reducerats till en ”juldiktare från en tid som flytt”, som Burman uttrycker det. Hans bok kan delvis ses som ett försök till äreräddning av författarskapet även om Rydberg också utsätts för en hel del kritik, inte minst vad gäller kvinnosynen.

Burman redogör för författarens märkliga klassresa. Uppväxten i Jönköping var fattig och olycklig. Modern och lillasystern dog i kolera när Viktor var fem år, fadern söp ner sig, syskonen skingrades och hamnade på olika fosterhem. Men till sist blev Rydberg ändå landets mest hyllade författare – en välbeställd, melankolisk diktare som dog i sitt arbetsrum i Djursholm vid 66 års ålder. Därpå gravsattes han på Östra kyrkogården I Göteborg.

ANNONS

I nästan tre decennier var Rydberg bosatt i Göteborg, verksam som skribent på Handelstidningen under den liberale chefredaktören S.A. Hedlunds ledning. Det var där han formades som författare och påbörjade sin klassresa.

Men Burman tecknar inte bara Rydbergs biografi och fördjupar sig inte allena i hans mångfacetterade författarskap. Det är lika mycket, ”en bok om det sena artonhundratalets Sverige, med vidare utblickar mot den samtida europeiska idéhistorien i stort”. Rydberg jämförs med intellektuella storheter som Goethe Darwin, Marx och Nietzsche – och naturligtvis Platon. Det blir en rundmålning av 1800-talets idéhistoria med tillbakablickar på de kristna, grekiska, romerska och fornnordiska arven.

Snårigt är det ofta. ”Det här är komplext och svårförståeligt”, suckar Burman vid ett tillfälle. Jag håller med, men visst är läsningen av denna kunskaps- och infallsrika text mödan värd. Särskilt sugen på att läsa fler av Rydbergs böcker blir jag dock inte.

Fotnot: På litteraturbanken.se kan Rydbergs samlade produktion läsas. Där finns också en länk till litteraturkartan.se där den intresserade kan söka upp platser i Göteborg med anknytning till författaren.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Så blev Hjalmar Söderberg vår mest odödliga författare

LÄS MER:Recension: ”Längst in i skogen” av Marie Hermanson

LÄS MER:Recension: ”Schellenbergs ring” av Daniel Birnbaum

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS