”Ordet är mord” av Anthony Horowitz i översättning av Christina Mansicka, Forum
Efter bara ett par kapitel står det klart att ”Ordet är mord” är en deckare med ambitioner. Den handlar om författaren Anthony Horowitz – redan här börjar metakalaset när verklighetens författare delar namn med fiktionens – som ganska motvilligt går med på att skriva en bok om privatdetektiven Daniel Hawthorne och ett fall han just nu håller på att utreda.
En rik änka har blivit mördad i sitt hem, bara timmar efter att hon besökt en begravningsbyrå där hon planerat sin egen begravning. Före detta polisen Hawthorne är en briljant utredare men har svåra problem att samarbeta, vilket Horowitz snart blir varse. Men trots ett nästan omöjligt uppdrag inser författaren att historien är för spännande för att släppa.
Att leka med deckargenren – och framförallt att lyckas med det – är en konst som kräver både kunskap och finess. Horowitz klarar det galant och värderar spänning och underhållning lika högt; det här en bladvändare med sinne för brittisk humor.
Här finns en mordutredning att följa – med oväntade vändningar – men det är lika mycket en bok om att skriva en bok.
Är det brottet som är viktigast eller utredaren och huvudpersonen? Hur ska man förhålla sig till verklighet och fiktion? Berättelsens duo är sällan överens i någon fråga men har en dynamik som för tankarna till Sherlock Holmes och Watson. När Horowitz föreslår att deras bok ska ha titeln ”Ordet är mord” invänder Hawthorne att det låter pretentiöst och inte är något han ”skulle läsa på stranden”. Lyssna inte på honom.
”Så du vill ha det mörkare” av Stephen King i översättning av John-Henri Holmberg, Albert Bonniers förlag
Stephen Kings nya är en novellsamling bestående av tolv berättelser som skiljer sig åt på många sätt men som möts i ett gemensamt mörker och i den omisskännliga författarrösten. Här samsas mordgåtor, skräckupplevelser, historier med övernaturliga inslag, svart humor, mardrömmar och andra drömmar – allt man kan förvänta sig.
Några noveller har publicerats i andra sammanhang tidigare medan de flesta är nya. ”Skallerormar” är något av en fortsättning på romanen ”Cujo” från 1982 och den vemodiga ”Svararen” är en berättelse som King påbörjade när han var 30 och som alltså avslutats vid 75 års ålder. Den får passande nog också avsluta samlingen och man får tacka Kings systerson som hittade det gamla manuset; det är en lågmäld och gripande historia som också ställer frågor.
Annars är det bokens klart längsta novell, ”Danny Coughlins onda dröm” som gräver sig djupast och som får vanliga mardrömmar att framstå som promenader i parken. Dannys glasklara mardröm – där han ser en hund gräva fram ett lik vid en övergiven bensinstation – är så verklig att han måste ta reda på om platsen och scenen kan finnas på riktigt. Och är det i så fall ett varsel?
Bland bokens många minnesvärda karaktärer glömmer man inte kriminalinspektör Jalbert och hans arithmomani – eller för den delen en farfar och hans bil i den korta men händelserika ”På slink-in-vägen”. Även i de mest brutala scener finns alltid plats för en formulering eller gest som tillför en nödvändig, om än mörk, gnutta humor.
Stephen är fortfarande en king.
”Under kärret” av G.R. Halliday i översättning av Gabriel Setterborg, Modernista
Förra boken i serien, ”Ner i mörkret”, var så otäck att jag behövde människor omkring mig när jag läste, vilket man nog får säga är ett bra betyg för en thriller. Nu är den skotska kriminalkommissarien Monica Kennedy tillbaka och Halliday har förlagt handlingen mestadels ovan jord, tack och lov.
Dock inleds historien med att en dömd seriemördare kallar till sig Monica för att berätta att det finns en kropp nedgrävd under ett kärr. Uppgiften visar sig stämma och polisen antar att Pauline Tosh kan lägga ytterligare ett namn till sin lista på offer. Men mordet visar sig ha skett långt tillbaka i tiden och utredningen är mer komplicerad än man kunde ana från början.
Även om den här boken inte är lika gastkramande som den förra så är den skrämmande nog; författaren är skicklig på att skapa miljöer som får håren att resa sig på armarna. Det finstämda porträttet av tonåriga och upproriska Freya på 90-talet vibrerar av den ålderns alla känslor och när hon trotsigt går mot sin magkänsla är det läsning som gör ont.
Monicas relation med dottern Lucy hamnar åter i fokus, men också den med kollegan Crawford som verkar ha hamnat i en rejäl livskris. I bakgrunden finns Monicas mamma som alltid kan bidra med en uppfriskande distans till vad som händer.
Monica tillhör de poliser i fiktionen som man hela tiden vill veta mer om och för varje bok kommer vi lite närmare. Man får också vara beredd på ett starkt Skottlandssug när författaren rör sig vant i höglandet med naturen som trogen följeslagare.
”Fly” av Anders Roslund, Albert Bonniers förlag
Vi är framme vid den åttonde delen i serien om kommissarie Ewert Grens och hans vän Piet Hoffmann och det blir inte oväntat snabbt dramatiskt. Hoffmann sitter inne och avtjänar ett långt straff efter att ha hjälpt Grens med en olaglig infiltration då en ny fånge anländer till fängelset.
Det visar sig vara Lillebror som är just lillebror till Storebror, en nära barndomsvän till Piet. Storebror försvann spårlöst från ett ungdomsfängelse för nästan trettio år sedan och nu vill Lillebror ha svar. Piet inser snart att han är hotad i fängelset – liksom hans familj utanför – och att det bara finns en lösning: flykt.
Med hjälp från Grens förstås, som numera är före detta kommissarie och förvisad till frysboxen – dock med ett erbjudande om vad han själv kallar låtsasarbete i polishuset. Han gör i stort sett vad som helst för Piet och det är just vad han nu ska göra.
En rymning är som bekant ett säkert spänningskort och här länkas det också samman med Piets ungdomsår och tidiga kriminalitet när han umgicks med Storebror. Boken präglas av en ständig intensitet som också avspeglas i språket, precis som i tidigare delar i serien, och det gäller inte minst de trovärdiga scenerna i nutid när Piet försöker nå fram till unga killar som fastnat i kriminalitet och som lever sitt liv på en anstalt.
Intrigen har sina överraskningar och efter upplösningen kan man konstatera att det finns utrymme för en fortsättning – som jag gissar inte dröjer alltför länge.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: Deckare att njuta av i junivärmen
LÄS MER:Recensioner: Fyra nya deckare i maj
LÄS MER:Recension: Deckare och kriminalromaner i påsk
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
