Recension: ”Symptom” av Isak Gröndahl

I slutet av 00-talet var han överallt: Gamern som levde på fryspizza och som tyckte sig veta lite mer än alla andra. Han har varit nästan helt frånvarande i svensk samtidslitteratur. Tills nu. Isak Gröndahls novellsamling ”Symptom” är det bästa GP:s Nina Morby läst på länge.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Jag minns en särskild typ av kille från min uppväxt. Han var gamer, överlägsen på engelska och slängde sig alltid med internetslang som blev modeord för resten av oss först ett halvår senare. Han träffade sina vänner, andra gamers, om nätterna i tolvtimmarslånga lan (dataspelande i grupp) och på somrarna åkte de gemensamt till Dreamhack i Jönköping. Deras kost bestod av Billys fryspizzor och Jolt cola.

Han låter kanske som en aspirerande incel och visst, ofta stank han av svett och kaviar. Men gamern hade också något attraktivt över sig: han var onåbar.

Tills nu, visar det sig. Isak Gröndahls fantastiska novellsamling ”Symptom” är en efterlängtad, om än sen, inbjudan till det kvava, mörka tonårsrum där datakillen tillbringade stora delar av högstadieåren.

ANNONS

Ungdomens stora mysterium, äntligen tillgängligt för allmän beskådan.

Mest framträdande är han i novellen ”Simon Berneborg”, där jaget roar sig med att skapa alteregon på Facebook och spela spratt med folk han retar sig på. Ett av dem går ut på att fabricera en efterlysning av en kille i hans egen ålder, vilket resulterar i att killen, sprattets offer, blir inbjuden till Nyhetsmorgon för att berätta om det han utsatts för och hur han reagerade när människor ringde för att de trodde att han var försvunnen.

Det är en otrolig berättelse, sina knappa sidor till trots. Språket är så på pricken likt den rasistiska, prepubertala datanörden som författaren ämnar imitera att det inte är utan att man undrar hur han gått till väga.

När jag hittar ett tio år gammalt Youtubeklipp på verklighetens Simon Berneborg i Nyhetsmorgonsoffan, faller dock vissa bitar på plats. Kanske är detta en berättelse som krävt sina offer? Utan att spekulera för mycket kring sanningsgraden i novellen vill jag bara påminna om vilken anarkistisk plats internet var i slutet av 00-talet. Att hitta på djävulstyg online var en förhållandevis riskfri folksport.

Till slut slår det mig: Jag har saknat honom i litteraturen.

I novellen ”Symptom” är det i stället en annan del av det kvava tonårsrummet som sätts under lupp. Jaget lider av potensproblem, vilket han blir olyckligt medveten om när han för första gången ska ha samlag med en tjej. Inte heller med hjälp av Viagra och en prostituerad med särskilt högt betyg i kategorin ”Attityd” reagerar kroppen efter hans intalade vilja och oskulden förblir. Han är cynisk, har en uppenbart förkastlig människosyn och framstår som ytlig. Hur kommer det sig att jag ändå gillar honom?

ANNONS

Frågan återkommer flera gånger under läsningen. Är berättelsens huvudperson inte direkt osympatisk så är han märklig med dunkla motiv. I novellen ”Ett slut” spelar han i hemlighet in samtalen han har med sina brukare i äldrevården. I ”Maracas” överger han sina vänner i Köpenhamn och ska precis skicka en påhittad ursäkt om att hans morfar gått bort innan han blir avbruten. I novellen “Red EPIC” riskerar han livet på sig själv och sina vänner för att spela in en film till ett skolprojekt.

Till slut slår det mig: Jag har saknat honom i litteraturen. Den självupptagne, cyniske och brutalt ärlige högstadiekillen som förpestade tillvaron innan frontallob och sociala konventioner gjorde upp med de värsta etikettsbrotten. Sidor av honom skymtas i Knausgårds ”Nattens skola” liksom i Stig Larssons debut ”Autisterna”. En förvuxen och bitter version tenderar att dyka upp i Houellebecqs romaner. Men hos Isak Gröndahl är han färgad av sin tid och den tidens stora medium. Internet, när det fortfarande var en värld befolkad av barn, otillgänglig för vuxna.

Det går att ana att en redaktör, eller kanske författarens ängsligare sidor, medvetet valt att varva de mest hudlösa och råa novellerna med mer lättsmälta. Det råder dock ingen tvekan om att det är i det kvava rummet Isak Gröndahl borde stanna. Därifrån skriver han litteratur som är sann och igenkännbar för alla som växte upp på internet. "Symptom” är det bästa jag läst på länge.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Mother, Couch” i regi av Niclas Larsson

LÄS MER:Recension: ”Kulturbarn” av Åsa Beckman

LÄS MER:Recension: ”Människosonen” av Jean-Baptiste Del Amo

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS