Hur fungerar rasism egentligen? Alltså, hur kan rasism fungera? Lennart Pehrson ger i sin bok ett av de bättre försöken att inte bara gå igenom rasismens idéhistoria eller rassegregationens vardag utan försöker snarare ringa in det som kanske är viktigast för att kunna bekämpa rasism – vad det är som gjort att den varit så starkt socialt förankrad i USA.
Rätt ofta kan utsagor om rasism kännas som Bamses skola uppdaterad för vuxna; börja i fördömandet och fasansfulla beskrivningar, men fokusera så hårt på det att begripliggörandet nästan försummas
Om titeln ”Vithetens lön” är en blinkning åt ”the psychological wages of racism”, ett begrepp från sociologen och medborgarrättsaktivisten W.E.B. Du Bois, så är dess omslag prytt av en annan afrikansk-amerikansk gigant, Frederick Douglass, vars liv till lika stor del utspelade sig innan och efter slaveriets avskaffande på 1800-talet.
Merparten av boken uppehåller sig vid just 1800- och 1900-talen då Du Bois och Douglass levde och verkade och Pehrson lyckas på en och samma gång ringa in de stora förändringarna och det sorgligt konstanta.
Den största behållningen ligger i beskrivningarna av metamorfoser. Till exempel hur abolitionismen gick från att länge vara ett förhållandevis perifert politiskt fenomen för att sedan få ett massgenombrott när Harriett Beecher Stowes ”Onkel Toms stuga” publiceras. Hur Republikanska partiet bildas två år efter, och antar ett partiprogram som sätter skräck i slavägare i Södern och hur Lincolns valseger 1860 därmed triggar de konfedererade staterna att bryta sig ur och gå till angrepp mot unionen för att skydda systemet som byggde på människor som egendom.
Svenska berättelser om rasism och rasismens historia är som ett rorschachtest, för somliga framstår det som mycket väsen för något som knappt angår oss, för andra är det alldeles för knapphändigt.
På senare år finns det fog för att tala om en flora av berättelser som i varierande grad gör kopplingen US-amerikansk rasism och svensk dito begriplig, Amat Levins ”Svart historia”, Ola Larsmos skönlitterära romaner ”Swede Hollow” och ”Översten”, Maja Hagermans ”Käraste Herman: Rasbiologen Herman Lundborgs gåta”, Martin Gelins ”Den vita stormen”, för att nämna ett fåtal.
Men med den titeln hade jag önskat att ”Make Amerika Great Again” hade fått ersätta ”Black Lives Matter”.
Pehrsons bok platsar helt klart bland dem, men det är svårt att inte känna att det från en svensk horisont ofta finns en besatthet vid rasismen i USA specifikt, och i synnerhet den mot afrikansk-amerikaner. I jämförelse med Levins nämnda ”Svart historia” framstår det som om den transatlantiska slavhandeln utspelades sig mellan kontinenten Afrika och staten USA allena. Att svensk rasbiologi uppmärksammas är bra och välkommet, men det är olyckligt att de spanska, portugisiska, brittiska och franska såväl som de afrikanska delarna av ”Vithetens lön” är så sporadiska.
De senaste åren har å ena sidan har antirasistisk teori i Sverige avfärdats som direktimporterad från USA och på grund av skillnader avfärdats som irrelevanta i Sverige, å andra sidan har även kulturkrig och rasistisk signalpolitik importerats från US-amerikansk kulturkrigande höger. Pehrson beskriver inte utvecklingen i Sverige i detalj, men ger så pass många pusselbitar att det är lågt hängande frukt för läsare att se hur mycket av den politiska skrämselretoriken som har amerikansk förlaga.
Kapitlen i ”Vithetens lön” inleds så att säga in media res, vilket återkommande pekar på händelser, konflikter och situationer som exemplifierar. Ena stunden känns det nästan lite episodiskt, nästa stund känns allt ihopkopplat, varje händelse eller historisk epok satt i ett större sammanhang. Det märks att han är välbekant med ämnet, historierna, debatterna och hur de så totalt kan genomsyra US-amerikansk samtida politisk debatt, kulturkrig och även historieskrivning.
Om man ska framhålla någon brist är det bokens nästan ensidiga fokus på USA:s svarta och vita befolkning. USA:s rasism såväl historiskt som i dag har i så stora delar riktats mot ursprungsbefolkning, latinos, judar, asiater och i allt högre grad mot muslimer. Vitheten är inte enbart konstruerad med svarthet som negation, utan även mot andra Andra.
På konvoluttexten står det ”Lennart Pehrson tar (...) ett brett grepp om rasismens historia, från den europeiska kolonialismen och slaveriet till Black Lives Matter” och det är en rätt bra sammanfattning av boken. Detaljrikedomen är överväldigande. Men med den titeln hade jag önskat att ”Make Amerika Great Again” hade fått ersätta ”Black Lives Matter”.
Det som behöver förklaras är inte att svarta och andra minoriteter i USA än i dag kämpar för rättvisa, utan hur en berättelse om fornstora dagar än i dag kan utöva en sådan lockelse på vita ur landets alla samhällsklasser.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Myten om tidens början” av Johan Tralau
LÄS MER:Recension: ”Det förlorade paradiset” av Sara Kristoffersson
LÄS MER:Recension: ”Svart historia” av Amat Levin
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
