Sigge Eklund bjuder på ett alldeles otroligt sommarprat, tycker GP:s recensent.
Sigge Eklund bjuder på ett alldeles otroligt sommarprat, tycker GP:s recensent. Bild: Mattias Ahlm

Recension: Sommar i P1 –Sigge Eklund

I över ett decennium har han tömt sig på barndomsminnen och anekdoter i sin podd. Vad mer finns att berätta? En hel del, visar det sig. Sigge Eklund bjuder på ett sommarprat i toppklass, med en historia som är godis för den som gillar skvaller om den svenska kultureliten.

ANNONS
|

Det var förväntat att Sigge Eklund skulle göra något speciellt med sitt sommarprat. Hitta på ett nytt grepp, experimentera med formen. Anledningen är dels att han kritiserat programmet otaliga gånger (främst för att han själv inte fått en inbjudan) och dels för att han i över ett decennium tömt sig på barndomsminnen och anekdoter i podden ”Alex och Sigge”. Vad mer finns att berätta?

En hel del, visar det sig. Av allt att döma har Sigge Eklund sparat, om inte det allra bästa, så åtminstone en av ädelstenarna till Bibi Rödöös ära.

Sommarpratet börjar med att lilla Sigge blir inbjuden till sin farfar, den erkände skådespelaren Bengt Eklund (senare, till hans förtvivlan, mest känd som Tjorvens pappa). Väl där, i det inrökta rummet i Gamla stan, förstår han att han nått ett ”narcissismens Hiroshima”. Farfadern talar om sig själv i fem timmar i sträck, utan att ställa en enda fråga.

ANNONS

Vem?

Sigvard ”Sigge” Eklund föddes 1974 i Stockholm. Han är författare, poddare och debuterade i våras som regissör med filmen ”En del av dig”. Tillsammans med Alex Schulman driver han ”Alex & Sigges podcast”, en av Sveriges största poddar.

Sigge Eklund romandebuterade 1999 med ”Synantrop” och har sedan dess gett ut åtta böcker, senast romanen ”Gruppen”.

Det är dock inget Sigge reagerar på då. Han är redan välbekant med rollen som lyssnare, vilket passar farfadern utmärkt. Han har nämligen ett ämne som kräver en tålmodig och stoisk publik: bråket med Bergman.

Från att ha varit bästisar och bundis blev de fiender av värsta sort. Ingmar Bergman anklagade Bengt Eklund för att välja kommersen framför konsten när han tog rollen i ”Saltkråkan”. Eklund hade i sin tur anklagat Bergman för att vara ett pretto framför hela ”Sommaren med Monica”-teamet. Det kostade honom karriären. Berättelsen är guldmelerat smågodis för den som gillar skvaller om den svenska kultureliten.

Sigge Eklund vet vad han gör. Det märks att han väntat länge på att få sommarprata, intrycket är att han övat inför detta i hela sitt liv. Han duckar alla vanliga fallgropar: säger nästan aldrig ordet ”jag”, undviker barndomstrauman och har ett tydligt ärende med sina 126 minuter. Ingenstans blir det ointressant eller spretigt.

Därtill är låtvalen en riktig fullträff. När Daft Punks ”Within” börjar ljuda i bakgrunden till beskrivningen av ”Lång dags färd mot natt”, ställer sig armhåren i givakt.

Den sporadiska berättarrösten (Lena Endre?) hade kunnat kvitta. Slutet är en aning, i brist på bättre ord, cringe. Men överlag bjuder Sigge Eklund på ett alldeles otroligt sommarprat, från sin position som lyssnare.

ANNONS

Sommarpratare 7 juli:

Malena Ivarsson, sexolog och författare

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Jennie Walldén

LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Carl Bildt

LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Johanna Nordström

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS