Vägen E45 sträcker sig från Sicilien till norra Norge. Det lär jag mig när jag ser Hagateaterns och Marit Kaplas nya pjäs som heter just så, ”E45”. Den bygger på en vandring som Kapla gjort längst med vägen. I december i fjol gick hon från Malung där hon är född, till Västra kyrkogården i Göteborg, där hon vill bli begravd.
Helena Gezelius, Sara Klingvall och Edgar Lindblom turas om att framträda som författarens alter ego. Iförd kängor och ryggsäck intervjuar hon de människor hon träffar på spontant. Det är vitryska lastbilschaufförer som vill bjuda på öl, en frispråkig psykolog på ”hälsopromenad” och en ägare till flera fäbodstugor.
Heidi Saikkonens scenrum är nästan tomt. En liten vridscen är placerad i dess mitt. På var sin sida om den hänger tunna svarta draperier i två små cirklar. De varslar om pjäsens mer drömska element, där ljuset dimmas och scenen fylls med rök. Någon talar om ett möte med Hitler, en annan om ett skallarm. I fonden stryker två älgar förbi, med uppochnervända plaststolar som horn.
Tonvikten i Kaplas text ligger på den variation och rikedom hon möter längs vägen. En kvinna från Somalia vill flytta tillbaka till Trollhättan med sina barn. Ett tjafsande par från Göteborg skryter om att de bara äter makrill. En ung man med alkoholiserad mamma berättar att han går i gruppterapi. Någons pappa har blivit ihjälkörd på vägen. En annan har förlorat sin ena katt.
Bortas Josefine Anderssons regi är inriktad på att skapa ytterligare dynamik, men förlitar sig kanske väl mycket på olika dialekter. Bättre då när skådespelarna levandegör sina figurer med små gester. Någon vaknar på morgonen och försöker så diskret som möjligt torka bort dreglet från tröjan. En annan berättar om sin gamla skola med 1200 elever och visar med axlarna hur han känt sig trängd.
Helt lyckade är inte heller textens referenser till Strindbergs ”Ett drömspel” som liksom ”E45” är ett vandringsdrama. Det finns ju betydande skillnader, inte minst i djup. De frågor som ställs här berör knappast existensen utan är mer av karaktären: Vem är du? Kan du berätta något om ditt liv? Varför bor du här? En bättre beteckning vore kanske reportageteater.
Med det sagt så lär den som tyckte om Kaplas dokumentära diktverk ”Osebol” (2019) och ”Kärlek på svenska” (2022) också uppskatta ”E45”. Grundtonen är nyfiken och varm. Det är på det hela taget en trevlig timme, men inte mycket mer än så.
Läs mer på GP Kultur:
LÄS MER:Gatsby handlar om så mycket mer än en klassresa
LÄS MER:Teater, dans och opera – stor guide till scenhösten i Göteborg 2024
LÄS MER:Barnteater i Göteborg – från Operan till dockteatern
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
