Serier som ”Happy valley” och ”Tunna blå linjen” har förfinat skildringen av det mer mänskliga, vardagliga i polisyrket medan serier som ”Line of duty”, ”Better” och ”We own this city” skildrar korruption inom kåren med sådan total perfektion så att man undrar om det ens är värt att se någon annan snutserie. Vad gäller brott på exotiska platser (”Shetland”) eller mysiga engelska byar (”Morden i Midsomer”) är utbudet mättat sedan länge.
Men så kommer ”Blue lights” och erbjuder någonting unikt som alla de andra saknar.
Serien utspelar sig i Belfast, där stadens (och landets) skakiga historia fortfarande märks i form av revirindelningar och låg tilltro till polisen. Det var trots allt bara 25 år sedan långfredagsavtalet skrevs under med löften om självstyre och fred. Men bara för att ett avtal sluts betyder inte att medborgarnas politiska sympatier och personliga erfarenheter ändras över en dag. Tvärtom, sådant sitter i.
”No go-zoner” är för en Belfastpolis någonting helt annat än för en polis i, säg, Malmö eller Stockholm.
Som en del av fredsavtalet avskaffades den gamla poliskåren som var så gott som helt protestantisk. En rapport från 2007 visade att polisen haft en stark koppling till paramilitära grupper och agerat diskriminerande mot katoliker. Det är värt att ha i bakhuvudet när man ser ”Blue lights”. ”No go-zoner” är för en Belfastpolis någonting helt annat än för en polis i, säg, Malmö eller Stockholm. Att dubbelkolla bilen på morgonen, och försäkra sig om att den inte försetts med en bomb under natten är ren rutin.
Huvudpersonerna är lätta att tycka om. Två nyutexaminerade poliser paras ihop med gamla rävar. Grace, en idealistisk kvinna i 40-årsåldern, hamnar med veteranen Steve som har en betydligt mer krass syn på yrket. Unga Tommy, ständigt rädd för att göra fel, hittar en fadersfigur i Gerry, ett hårdhudat charmtroll som en gång svikits av sina överordnade.
”Blue lights” träder balanserat och försiktigt runt det ytterst känsliga ämnet som är landets politiska historia, som också inkluderar organiserad brottslighet. För vissa Belfastbor är polisen fortfarande inte betrodd medan andra har lärt sig utnyttja lagarna om ”polisarbete i samtycke” för egen vinnings skull. Till skillnad från många andra polisserier handlar ”Blue lights” inte om polisyrket i stort utan hur det är att vara polis i en specifik tid och en specifik plats. Det är unikt – och fantastiskt gjort.
LÄS MER:Därför är tennis den överlägset bästa filmsporten
LÄS MER:Recension: "Röd himmel” i regi av Christian Petzold
LÄS MER:Därför vill kvinnorna ha ett djur till pojkvän
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
