Ulf Dageby spelar inte mer, men hans låtar har levt i generationer och fortsätter nog så ett tag till.
Dageby är som få förknippad med Nationalteatern, han var med från början. Det är i dag många som, efter rockorkesterns flitiga konsertturnerande, har missat att gruppen började som en teater. Från Malmö inbjöds gänget av socialförvaltningen i Göteborg för att skapa teater för ungdomar, på fritidsgårdar och andra ställen där ungdomarna höll till. Teatergruppen tog sig namnet Nationalteatern – för de ville spela för alla – och beslöt att erövra den unga publiken med musik. Det var ett lyckat koncept där Ulf Dageby fick en avgörande betydelse, han var den som i mångt och mycket satte soundet.
De unga som sjöng med i låtar som ”Barn av vår tid”, ”Livet är en fest” och ”Hanna från Arlöv” växte sedan upp och sjöng som vuxna vidare för sina barn. Generationsöverskridande så det förslår.
Men vi ska komma ihåg att musiken från början alltså var en del i Nationalteaterns teaterproduktioner. Med musikerna på scen, som del i föreställningarna. Den råa rocken och Dagebys skarpa texter om hur samhället såg ut gick hand i hand. Nationalteatern satte standarden för en hel teatergenre, den fria ungdomsteatern.
På Pustervikskällaren förhöjde den göteborgske figuren min Valborgsmässoafton 1979.
Mycket av detta utspelades innan jag blev bofast i Göteborg, men Ulf Dageby var ändå en tydlig scenprofil för mig. Jag hade förstås tagit del av det mäktiga ”Tältprojektet” som for över landet som en progressiv vind 1977. Där skrev Dageby bland annat musiken till ”Aldrig mera krig”, en sårig desperation som ensemblen på scen för alltid planterade in i mig. För att inte tala om den mäktiga ”Vi äro tusenden”, själva signaturen för projektet. Peter Wahlqvist skrev texten till båda. Och orkestern stod på scen, jämlik med alla skådespelare.
Nationalteatern spelade även för vuxna. Ulf Dageby gestaltade till exempel Sillstryparn, en kabaréfigur med bett i repliken och humor inte bara bakom örat. Det var som Sillstryparn han 1975 gjorde ”Doin’ the omoralisk schlagerfestival”, en uppmärksammad protest mot schlagerkommersialismen. På Pustervikskällaren förhöjde den göteborgske figuren min Valborgsmässoafton 1979.
När Nationalteaterns skådespelare och orkester gick skilda vägar såg jag mest Ulf Dageby på håll. Om hans roll i rockorkestern får andra vittna. Men en dag berättade en vän, gemensam till mig och Ulf Dageby, att han försynt hade frågat om vännen visste vilken penna min man, Ulf Sveningson – tecknare på GP under trettio år – använde.
Jag hoppas att Ulf Dageby gick och köpte en Mont Blanc, och att han låter raspet från den skriva vidare i nya rymder.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Ulf Dageby slutade aldrig spela sin rock ´n´roll
LÄS MER:Vännerna om Ulf Dagebys död: ”Det är ofattbart”
LÄS MER:Ulf Dageby är död – sångaren i Nationalteatern blev 80 år
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
