Ett av Skandinaviens äldsta skelett hittades 1903 i närheten av Österöd, utanför Lysekil. Men det skulle dröja hela 30 år innan det grävdes upp. Nu har delarna undersökts av forskare och det visar sig att man hittat en kvinna från stenåldern. Skelettet av ”Österödskvinnan”, som hon nu kallas, visade sig vara cirka 10 000 år gammalt.
Torbjörn Ahlström är osteolog och forskar på djur- och människoben från arkeologiska undersökningar. Han har åldersbedömt henne, och det visade sig att hon blev ungefär 70 år. Han fann att hon hade en del problem som artros i handleden, och skador på halsryggen som tyder på att hon nådde en hög ålder. Han menar också att hon hade problem med hälbenet som nog gjorde henne lite stel på morgonen.
– I slutet av livet var hon nog inte lika mobil som i yngre dagar, säger Torbjörn Ahlström.
På den tiden låg medelåldern på 35 år, så Österödskvinnan lyckades uppnå en ovanligt hög ålder på den tiden med sina 70 år. Att det gick att bli så gammal tror han bland annat berodde på att man levde i små samhällen om 25 personer, vilket gjorde att infektionssjukdomar inte spreds. Dog gjorde man i stället av att till exempel drunkna vid fiske, våld, att man kom i handgemäng med vildsvin och svält då de var tvungna att fånga sin föda själv.
– Det fanns ju inte en mjölkko som stod bunden, utan de måste jaga villebrådet också, och det lyckades inte alltid.
När det kommer till just henne, säger han så här:
– I de fåtal tänder vi har kvar ser vi ingen periodisk stress, så jag tror att hennes uppväxt var bra och att hon inte svalt, säger Torbjörn Ahlström.
De tror inte hon ätit så mycket marin diet i uppväxten, så hon har inte alltid bott på ön, utan troligen även på fastlandet, vilket gav en fastlandsdiet. Då levde hon till exempel av rådjur, rötter och växter.
"Österödskvinnan” hade mörkt hår och mörka ögon
Han säger att hon troligen hade en uppsjö av olika arter på menyn. Dels det som finns i havet som långa och torsk, fåglar och sjöfåglar, uroxe, rådjur, älg, kronhjort och hasselnötter. Vilket påminner om vad man i dag kallar en stenålderskost.
Det finns indikationer att de surade fisk, vilket gjorde att de kunde stanna på samma plats en längre tid. Tillagade maten gjorde de till exempel i kokgropar där de la ner köttet som sen tillagades i timmar. Sen hade de mat länge.
Dieten har absolut påverkat hennes höga ålder menar han, med undantag för att de kan ha utsatts för svält i perioder.
– De levde i ett område så länge de hade tillgång på föda, när den tröt flyttade de på sig till ett nytt område. De rörde sig rätt så mycket över landskapet och tittar man på hennes skelett så har hon ju skador som tyder på att hon var väldigt aktiv, säger Torbjörn Ahlström.
I SVT:s nya serie ”Historien om Sverige” får vi veta att hon hade en atletisk kropp, till och med fysik som en elitidrottare, hade ganska ljus hy, mörkt hår och mörka ögon. Och hon var ganska lång, cirka 170 centimeter. Kvinnorna på den tiden var oftast runt 160 centimeter.
”Österödskvinnan” levde ett tufft liv
Man bodde i små hyddor som sattes upp vid en bergvägg som ger lä, och det fanns också en eld på boplatsen.
Kläderna tillverkades av djurhud och troligen senor de tuggat till en tråd de använde att sy ihop hudarna med.
Människorna som levde på stenåldern levde ett tuff liv. De fick alltid jobba för att skaffa mat och att se till att elden brann för att kunna hålla sig varma. Men det fanns också glädjeämnen, som när barn föddes och när de fick besök, enligt Torbjörn Ahlström.
”Österödskvinnan” blev som sagt 70 år och hade då en del krämpor som nog gjorde henne mindre aktiv, och att hon kanske hade svårt att röra sig på morgonen.
Torbjörn Ahlström tror att hon då passade barnen och lagade maten.
LÄS MER:”Historien om Sverige” är snygg och medryckande
LÄS MER:Hundratals skelett hittade på Erics tomt
LÄS MER:Göteborgs forntida labyrint – bortglömd och vanskött
