Jag ser på dejting-tv igen och förskräcks av hur omöjligt det verkar vara att träffa någon. Dessutom har de inte tänkt på nackdelarna. De vill så gärna ha någon att krypa upp i tv-soffan med efter en hård arbetsdag. Det är bara det att det ju är bäst att se på tv ensam för då slipper man skämmas för vad man tittar på. Man måste vara riktigt snabb att byta program när man hör steg närma sig – för att den andre inte ska upptäcka att man glor på ”Bachelor” för fjärde kvällen i rad. Häromsistens blev jag påkommen med den försynta frågan ”Är det Robinson i dag igen?” varpå jag hastigt vände mig om och snäste ”Ja, Robinson är varje dag!”. Vad är problemet liksom?
”Äntligen fick jag se hennes äventyrliga sida!” utropar de och bedyrar hur sexigt det är med kvinnor som vågar utmana sig.
I dejtingprogrammen får jag reda på saker om verkligheten i dag. Något som tycks gemensamt för alla som söker kärleken är nämligen att de vet vad de har att erbjuda (”I know what I have to offer!”) och det betyder att de har kapital i form av utseende, pengar och vinnande egenskaper som till exempel framåtanda. Jag tänker på vad jag själv skulle kunna lyfta fram och kommer inte på så mycket. ”Ganska gammal”, ”inte så snygg”, ”rätt så obstinat”, ”lättirriterad”, ”lat”, ”osäker ekonomi”, ”rädd” kanske inte låter så bra.
Just det sista är i alla fall inget som går hem i stugorna. Männen vill ha en som är äventyrlig (”adventurous”), som vill åka forsränning eller kasta sig ut för ett stup fäst i ett gummiband. ”Äntligen fick jag se hennes äventyrliga sida!” utropar de och bedyrar hur sexigt det är med kvinnor som vågar utmana sig. Nu för tiden är jag rädd för i princip allt, men mest för äventyrliga saker. Det värsta jag kan tänka mig är att resa jorden runt (”Travel around the world!”) och vara väldigt nära olika klippkanter. Ingen har hittills sagt att de gillar rädda kvinnor. Jag förstår inte varför.
Varför är det ingen annan som fattar att det är jättepinsamt att prata om hur bra man är?
Stackars alla kärlekskranka! När man förr i världen la locket på sina känslor (så skönt!) måste man i dag ”öppna upp” och visa sin sårbarhet (”be vulnerable”), ju förr desto bättre. Allting ska grävas fram och då räcker det inte långt med taskig självkänsla, det ska vara ätstörningar, cancer eller olyckor med dödlig utgång, i alla fall i tv. Jag skulle inte ha en chans (”Mina föräldrar skilde sig när jag var arton”), men det vet jag ju redan.
Även i mitt yrke blir jag mer och mer apart. Inför avvaktande tv-kanalschefer förväntas jag, liksom de kärlekstörstande, hålla en show som blåser folk av stolarna (”I know what I have to offer!”). Varför är det ingen annan som fattar att det är jättepinsamt att prata om hur bra man är? Nej, det är verkligen fett ute med integritet och personer som håller igen i stället för att ”ta för sig”. Det som gäller är en äventyrlig narcissist med ett vackert yttre och ett trauma i bagaget. Skyll inte på mig om det skiter sig.
Läser: Édouard Louis ”En kvinnas röst”, som är lika stark och intensiv som hans tidigare böcker. Och föredömligt kort.
Lyssnar på: Courtney Marie Andrews nya skiva. Vacker, gripande och upplyftande och allt annat som är bra.
Gör: Städar med mina nya fantastiska städredskap som jag uppskattar mer än livet självt.
Läs fler krönikor av Sara Kadefors:
LÄS MER:Hur kan kändisar få vänner så lätt?
LÄS MER:Det fanns en tid när jag kunde släppa loss
LÄS MER:Jag har levt ett yrkesliv utan chefer
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
