Ljuset silar in genom de höga fönstren i Johanneskyrkan där Stadsmissionen bjuder på silltallrik, sällskap och musik. Församlingspedagog State Lycke står i dörren och släpper in gästerna som står i kö utanför i lagom takt, så att de som jobbar i köket hinner med.
– Jättemånga av våra besökare säger de inte hade haft nånstans att ta vägen om vi inte funnits.
State Lycke säger att besökarna på Stadsmissionens firande kommer av många olika anledningar. Vissa är hemlösa, några känner sig ensamma – och en del har helt enkelt inte råd med midsommarmat.
Rycker in som trubadur
– Egentligen ska ju inte arrangemang som detta behövas. Det får gärna finnas som gemenskapsgrej för att folk tycker det är trevligt. Men att vi ska behöva bjuda på gratis midsommarmat för att människor inte har tillgång till det måste samhället ta ansvar för att ändra på, säger han.
Lite senare under eftermiddagen ska han byta ansvarsområde. Från entrévärd – till musikansvarig.
– Jag är gammal trubadur så jag har med mig mina gamla pärmar med låtar. Det är öppen scen så vi hoppas på många hugade spekulanter som vill komma upp och sjunga.
Spelar låt från kommande skiva
Om det blir ”Små grodorna” och andra klassiska midsommarlåtar är alltså framför allt upp till besökarna, men State har förberett sig lite grann.
– Det är klart man ska köra ”Sommaren är kort”! Och så lite sommarpsalmer, för vi är ju faktiskt i en kyrka.
Vid ett av borden sitter Fredrik Trulsson, Maria Prahl och Peter Nilsson – som alla deltar på olika sätt i Stadsmissionens musikverksamhet. Fredrik och Peter ska uppträda med bandet ”Musikpatrullen” på öppen scen. Men det blir varken ”Små grodorna” eller ”Sommaren är kort”, verkar det som.
– Vi är lite av Stadsmissionens husband och släpper en skiva till hösten. Vi ska spela en egenskriven låt från den som heter ”Adjö Johanna”, säger Fredrik.
”Känner oerhörd tacksamhet”
Han berättar att Stadsmissionen betytt mycket för honom de senaste åren. För några år sedan mådde han psykiskt dåligt och kände att han hamnade mellan stolarna hos socialen och psykiatrin.
– Jag fick ingen hjälp och var på väg att gå under fullständigt. Så kom jag hit, träffade folk och kom i gång med lite aktiviteter. Det var två år sedan och det har skett en förbättring sedan dess.
Ja, nu mår du bättre verkar det som?
– Speciellt i dag. Jag blir så glad varje gång jag kommer hit och känner en oerhört tacksamhet, säger han.
Maria Prahl, som sjunger i Stadsmissionens kör, håller med.
– Det här stället är fantastiskt. Både för hemlösa och andra. Man träffar många människor, bra människor.
Viktigast: Matjessillen
Vid bordet intill sitter Berndt Leppin, en äldre herre som rundar av sin silltallrik med en bit gräddtårta med jordgubbar. Han säger att han besökt Stadsmissionen i 15 år, och lyfter också fram sällskapet som en av de saker som fått honom att komma tillbaka i alla år. Och personalen.
– De har väldigt bra personal. Och bra stämning. Ibland händer det ju lite grejer, men vi har väktare här så de som inte sköter sig åker ut.
Vad gäller midsommarmaten är det dock inte jordgubbarna som är just Bernts favorit, utan en annan av klassikerna.
– Det viktigaste är matjessill med gräddfil.
LÄS MER:Små grodorna kom från Nääs slott – var en nidvisa om fransmännen
LÄS MER:Quiz med GP – vad kan du om midsommar?
LÄS MER:Rekordår för Stadsmissionen: 1300 familjer får hjälp i jul
