Många barn i Roma kulturklass kom från familjer i social utsatthet. Flera föräldrar var analfabeter eller hade bara bristfällig utbildning.
Det ses som en förklaring till barnens haltande skolgång.
– Vi hade inte samma tryck från föräldrarna, berättar den före detta eleven David Taikon som GP träffar i fängelset.
– Mamma tyckte att det var fel om jag inte gick till skolan, men det blev ingen konsekvens. Hon kunde inte pusha mig.
Men i stället för att sätta in specialpedagoger och extra stöd lät den kommunala skolan en familj med rätt kulturell kompetens leda klassen.
Att lärarna själva tillhörde den romska minoriteten ansågs vara avgörande för att föräldrarna och barnen skulle känna sig trygga.
GP:s granskning visar att familjen som anställdes, ett par och senare även deras barn, var släkt med många av eleverna.
Ingen i familjen hade någon formell pedagogisk utbildning när de började undervisa klassen. De anställdes först som obehöriga hemspråkslärare samt städare och elevassistent.
En handfull personer med insyn som GP har pratat med beskriver en av föreståndarna som duktig, men ifrågasätter kraftfullt den andras kompetens.
– Det var inte riktigt den nivån man hade tänkt sig, säger rektorn som drog igång klassen.
2007 publicerades den första av en rad mycket kritiska myndighetsrapporter om Roma kulturklass – Skolverket uppmärksammade att inga elever hade fullständiga betyg, de gjorde inte nationella prov och de fick inte den utbildning de hade rätt till.
Men i stället för att ta in behöriga lärare beslutade skolledningen att föreståndarfamiljen skulle vidareutbildas – dock inte genom att gå det vanliga lärarprogrammet.
2008 köpte Stockholms stad en så kallad uppdragsutbildning av Södertörns högskola för sammanlagt 682 000 kronor exklusive moms åt familjen. Enligt avtalet gällde det en ”delvis skräddarsydd ... interkulturell lärarutbildning mot förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år.”
Familjens lärarutbildning hyllades som en milstolpe för den romska minoriteten. ”Utbildning är avgörande för en förbättrad situation för denna minoritet”, stod det i ett pressmeddelande som högskolan skickade ut i samband med examensceremonin 2010.
Södertörns engagemang sågs som en garant för att undervisningen i Roma kulturklass nu skulle förbättras.
– Jag tror att vi alla trodde att Södertörns högskolas arbete var ett slags kvalitetsgaranti för det hela, säger skolminister Lotta Edholm (L) som då var ordförande i Stockholms utbildningsnämnd.
Men så verkar inte ha blivit fallet.
Så vad var det egentligen för utbildning kommunen köpte?
Rollen som ansvarig och examinator för familjens särskilda lärarutbildning gick till en lektor i pedagogik vid Södertörns högskola.
Lektorn var också initiativtagare till utbildningen – och vän till familjen.
Ett par år tidigare hade hon spenderat tre terminer i Roma kulturklass för att utvärdera verksamheten åt Stockholms stad.
Lektorns utvärdering kom ungefär samtidigt som Skolverkets svidande kritik. Den fokuserade bland annat på arbetet med elevernas tvåspråkiga utveckling och landade till skillnad från Skolverket i att klassens arbete var ”unikt och banbrytande” och värt att spridas.
Och medan Skolinspektionen slog ner på att klassen blandade småbarn med tonåringar kallade lektorn åldersblandningen för ”påtagligt positiv”.
Enligt offerten från Södertörn skulle högskolan – genom lektorn – göra en så kallad validering för att utreda lärarnas kompetens och sedan skräddarsy en utbildning som täckte de områden där de saknade behörighet. Det handlade bland annat om matematisk mångfald, läs- och skrivutveckling och betygsättning.
Men lärarna behövde inte läsa hela utbildningen. Enligt högskolans beslut fick de tillgodoräkna sig en stor del. Av de 210 poäng som ingick i lärarutbildningen slapp de mer än häften – 129 poäng.
En del av poängen rörde tidigare utbildningar och deltagande i kurser och föreläsningar, men 60 poäng fick de tillgodoräkna sig enbart baserat på tidigare yrkeserfarenhet.
Dit räknades bland annat den verksamhetsförlagda utbildningen som normalt ska ske ute på skolor för att man ska lära sig yrket.
Eftersom föreståndarna kunde tillgodoräkna sig flera kurser genomfördes den normalt över tre år långa utbildningen på mindre än två år – parallellt med deras arbete i klassen.
Men underlaget till valideringen går idag inte att hitta hos Södertörn. Det gör inte heller de examensarbeten som ingick i examen – trots att de enligt skolans riktlinjer ska arkiveras.
Varför de inte finns kvar kan högskolan inte svara på.
Den ansvariga lektorn vill inte medverka i en intervju, men uppger skriftligt att valideringen och utbildningen av familjen ”genomfördes enligt de regler och riktlinjer som gällde vid tiden för genomförandet.”
Vidare skriver lektorn: ”Sammanfattningsvis har mina professionella bedömningar och värderingar grundats på svensk och internationell forskning och beprövad erfarenhet främst inom områden som interkulturell och kritisk pedagogik, romska studier, flerspråkighet, specialpedagogik och mottagande av nyanlända flyktingar.”
Med examen i bagaget kunde föreståndarna hämta ut lärarlegitimationer från Skolverket.
Men eftersom grundutbildningen de läst inte gav behörighet för alla ämnen och för alla åldrar, ansökte de om utökad behörighet i en rad ämnen baserat på lång erfarenhet av undervisning.
Trots myndighetskritik och elevernas bristfälliga resultat, intygade dåvarande rektor att lärarna var erfarna och hade rätt kompetens för de olika ämnena och att ”undervisningen har följt gällande läroplaner, kursplaner och andra styrdokument”.
Det gällde bland annat slöjd, idrott och NO – trots att eleverna inte haft tillgång till salar för dessa ämnen.
Skolverket utfärdade legitimationen med utökade behörigheter och föreståndarfamiljen hade i slutändan tillsammans behörighet att undervisa i nästan alla ämnen, för alla åldrar.
När familjen fick sina lärarlegitimationer hade den kvinnliga föreståndaren även tagit en magisterexamen i interkulturell pedagogik. Lektorn från Södertörns högskola rekommenderade henne då till förstelärare, eftersom hon visade ”särskilt god förmåga att förbättra de romska elevernas studieresultat”.
Ansökan gick igenom och hon blev förstelärare med ett särskilt uppdrag att ”driva minoritetsfrågor”.
Två år senare uppgav Skolinspektionen att en övervägande majoritet av eleverna i årskurserna 6-9 inte nådde upp till kunskapskraven i flera ämnen. Många av dem hade inte gjort det under ”hela fem terminer”. Vid lektionsbesök hade inspektörerna svårt att förstå vilket ämne som lärdes ut.
En före detta inspektör säger till GP att det var svårt att göra tillsyn hos Roma kulturklass. Bland annat ska föreståndarna ha motsatt sig att inspektörerna pratade med barnen, samt bett om att bli förvarnade innan besöket.
Personen berättar att kvaliteten på undervisningen var oerhört låg.
– Jag minns inte exakt detaljerna, men jag kommer ihåg att det var bland det värsta jag sett. Det var en av orsakerna till att kritiken blev så hård också.
Hösten 2017 – mer än 20 år efter att den startades – lades klassen ner.
Ifrågasätter breda behörigheten
Åsa Fahlén var fram tills nyligen Sveriges lärares förbundsordförande. Hon ifrågasätter den ovanligt breda behörighet som lärarna i Roma kulturklass fick.
– Man ska absolut ta hänsyn till minoriteter. Men det är också viktigt att alla barn får likvärdiga möjligheter att ta sig framåt i livet.
– Man är inte bara lärare, utan specialist på sina ämnen och åldrar, och det är svårt att vara specialist över hela spannet.
Tror du att klassens låga resultat hänger samman med lärarnas utbildningsnivå?
– Det skulle jag gissa. Vi vet ju att välutbildade, erfarna lärare som haft kollegor som skolat in dem i yrket spelar roll för elevernas kunskaper.
Trots att lärarna hade rätt behörighet på pappret ansåg skolan att de behövde extra hjälp. Därför hyrdes en stödlärare in från Södertörn för nära 200 000 kronor om året för att bland annat hjälpa till med matematikundervisningen.
Enligt avtalet skulle det vara ett projekt på ett år, men fakturor visar att stödläraren var kvar tills klassen lades ned.
Utöver andra kunskapskrav måste lärare i högre årskurser också veta hur man sätter betyg. År 2016 konstaterade dock Skolinspektionen att lärarna i Roma kulturklass inte kände till skillnaden mellan F och ett streck och att flera elever därför fått felaktiga betyg, ”trots att rektorn arbetat med att förtydliga regelverket för lärarna.”
– Då kan man verkligen ifrågasätta hur man kunde få en lärarlegitimation, säger Åsa Fahlén.
Uppföljningarna som Skolinspektionen gjorde om barn som hamnade på andra skolor när klassen stängdes, vittnade också om att elever kan ha fått för höga betyg. ”Enligt rektorn presterar eleverna på en betydlig lägre kunskapsnivå än vad som krävs för betyget C och D”, står det exempelvis.
Åsa Fahlén betonar att betyg handlar om att identifiera varje elevs kunskapsnivå – och därmed behov framåt.
– Vilka insatser behöver sättas in för att eleven ska klara sig? Det är det som är det viktiga.
Enligt avtalet mellan Stockholms stad och Södertörn skulle lärarnas praktik förläggas någon annanstans än i Roma kulturklass. Men lärarna fick alltså tillgodoräkna sig kurser och slapp därför detta.
Åsa Fahlén understryker vikten av en bra praktik för blivande lärare.
– Och det är viktigt att du gör den i ämnen och årskurser som du sedan ska bli behörig i, med en erfaren, legitimerad lärare med samma behörighet.
"Vänskap är en definitionsfråga”
Anders J Persson är ansvarig för institutionen vid Södertörns högskola där lektorn som ansvarade för uppdragsutbildningen arbetat.
Han tycker inte att lektorn – genom sina kopplingar till lärarna – varit jävig och säger att ”vänskap” är en definitionsfråga. Enligt Anders J Persson var dessutom andra lärare än lektorn också inblandade i familjens lärarutbildning.
– Och rollen som examinator utgår ju från en objektiv utgångspunkt, något forskare och lärare skolas för i sin utbildning, säger han.
Du ser inga problem med att hon fick uppdraget?
– Nej. Det är många som jobbar på sådana här ställen, men det finns också många personkopplingar, på det sättet är akademin ibland att uppfatta som en liten värld.
Även om underlagen inte går att hitta i skolans arkiv är han övertygad om att valideringen av föreståndarfamiljens kunskaper gått rätt till.
Varför lärarna inte hade verksamhetsförlagd utbildning ”på andra skolor än den egna”, trots att det står i avtalet med kommunen, kan han inte svara på:
– Det var ju länge sedan och långt före min tid vid högskolan.
Anders J Persson tycker inte att de undermåliga resultaten i Roma kulturklass kan kopplas till utbildningen som föreståndarfamiljen fick på Södertörns högskola.
– Nej, jag kan inte se något orsakssamband mellan kvaliteten i den här lärarutbildningen och det som Skolinspektionen har anmärkt på.
Föreståndaren fick 300 000 kronor i avtalspension
Inger Pripp var den grundskoledirektör som till sist beslutade att stänga ner Roma kulturklass. Även hon ställer sig frågande till flera delar av lärarfamiljens utbildning.
– Hur kunde rektor bedöma att familjen hade tillräcklig kompetens för att få behörighet i flera ämnen? Vi vet ju att uppföljning och dokumentation varit bristfällig.
GP har sökt hennes företrädare som beställde uppdragsutbildningen från Södertörn. Han skrev även under en åtgärdsplan, där det bland annat står att Roma kulturklass skulle integreras i den vanliga skolan, som inte tycks ha efterlevts. Han vill inte medverka i en intervju.
Rektorn som gick i god för familjens utökade behörighet, samt hyrde in matematikläraren från Södertörn, är avliden.
Utbildning – en viktig del i romsk inkludering
Regeringens långsiktiga strategi för romsk inkludering sjösattes 2012. Det övergripande målet med strategin är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom.
Utbildning pekas ut som ”en av de viktigaste faktorerna för att långsiktigt åstadkomma förbättrade levnadsvillkor för den romska befolkningen”.
Flera olika insatser har gjorts under åren, men fortsatt finns det utmaningar enligt de uppföljningar som har gjorts. Göteborg är en av de kommuner som fått statsbidrag för så kallade brobyggare inom skolan för att förbättra resultaten.
Källor: Länsstyrelsen i Stockholm, regeringen.se
Föreståndarparet som startade Roma kulturklass slutade jobba som lärare efter att klassen lades ned.
Mannen, som då var 60 år, fick en särskild avtalspension och 300 000 kronor. Kvinnan är fortsatt anställd på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, för att arbeta med ”informativa och riktade insatser i arbetet kring romsk inkludering”.
Hon benämns återkommande som sakkunnig i romska skol- och utbildningsfrågor och har anlitats regelbundet för att undervisa i sådana ämnen på Södertörns högskola.
Lektorn vid Södertörn som examinerade familjens lärarutbildning blev senare docent. Hon har byggt mycket av sin forskning på att samarbeta med särskilt kvinnan i föreståndarparet, men också med hennes man. På många av hennes vetenskapliga artiklar står någon eller båda som medförfattare.
Södertörns högskola har genom åren fått flera statliga uppdrag – och miljoner – för att arbeta med romsk inkludering och lärarutbildning.
– Det har varit omöjligt att komma dit vi gjort om det inte vore för att vi två kunnat arbetat tillsammans, säger lektorn på högskolans hemsida och syftar på den kvinnliga föreståndaren.
GP har sökt föreståndarparet, men de vill inte medverka i en intervju.
LÄS MER:Över 100 skolbarn isolerades i misslyckat experiment
LÄS MER:Ansvariga för experimentklassen: Den var omöjlig att stänga
LÄS MER:Professorn: Staten borde kompensera barnen i experimentklassen
LÄS MER:Skolministern var högst ansvarig politiker för romska klassen: ”Det var ett misslyckat experiment”
