I augusti 2000 höll den ryska flottan sin första stora övning sedan Sovjetunionen upplöstes. Övningen bestod av 30 fartyg och tre ubåtar som övade ute i Barents hav norr om Norges kust.

Ett fartygen som deltog var atomubåten K-141 Kursk. Ubåten var Rysslands militära kronjuvel, då den sades vara osänkbar och det hävdades att den kunde stå emot en direkt träff från en torped. 

Men under övningen den 12 augusti 2000 inträffade en explosion och Kursk sjönk till ett djup på hundra meter. 

Dagarna som följde försökte Ryssland rädda besättningen på 118 man som befann sig på havsbotten. Länder som Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Norge försökte erbjuda sin hjälp men Ryssland tackade till en början nej. 

När norska djuphavsdykare till sist fick hjälpa till och lyckades öppna Kursk var det försent. Ubåten var vattenfylld och alla 118 ombord hade dött. 

Men det skulle visa sig att några av dem hade överlevt explosionen. I en del av ubåten gick det senare att hitta brev från sjömän som de skrivit till sina anhöriga medan de suttit fast i det mörka vraket i väntan på hjälp. 

Händelsen fick stor uppmärksamhet både i Ryssland och resten av världen. Men den nytillträdde presidenten Vladimir Putin valde att stanna i sin sommarstuga medan händelsen pågick, något han fick mycket kritik för i hemlandet. 

Händelserna vi inte glömmer: Bombningen av Hiroshima

Händelserna vi inte glömmer: prins Charles och Diana Spencer gifter sig

Händelserna vi inte glömmer: Månlandningen

Alexandra Turku

Ubåtskatastrofen blev Putins största fiasko

118 ryska sjömän dog på botten av Barents hav.

Katastrofen ombord atomubåten Kursk – händelser vi inte glömmer

GP blickar tillbaka på historiska händelser i världen.

Händelserna vi inte glömmer

Händelserna vi inte glömmer: Olyckan med atomubåten Kursk

Det här är den sista bilden som togs på de 118 besättningsmän som befann sig ombord atomubåten 141-Kursk. När den sjönk den 12 augusti år 2000 hoppades många att de skulle gå att rädda. Men samtliga omkom på botten av Barents hav. 

Den 154 meter långa och 18,2 meter breda atomubåten 141-Kursk var en av den ryska flottans största och modernaste ubåtar. Den drevs av två kärnkraftsreaktorer och tack vare sina tjocka dubbla skrov hade ubåten ett rykte om att vara osänkbar. Det sades att den till och med skulle kunna motstå en direktattack av en torped. 

Den 10 augusti år 2000 anslöt sig ubåten Kursk till i en övning ute på Barents hav. Under övningens första dag utfördes en lyckad missilskjutning. Två dagar senare, den 12 augusti 2000, skulle man göra en ny övning, då med övningstorpeder. Men något gick fel. 

Det finns olika teorier om vad som hände, men den mest vedertagna teorin är att övningstorpeden var defekt och att det ledde till att väteperoxid läckte ut. Det orsakade en första explosion, som ett par minuter senare fick fler torpeder att explodera. Bilden är en illustration om hur man tror att det kan ha gått till.  Skakningarna från explosionerna var så kraftiga att det registrerades som ett mindre jordskalv av mätstationer i Norge. Sedan sjönk ubåten till 108 meters djup norr om Kolahalvön i Barents hav. 

Händelsen blev omedelbart uppmärksammad av världsmedia. Det gick att läsa om allt från hur olika räddningsinsatser skulle kunna gå till, hur länge syret skulle räcka och spekulationer om hur förhållandena ombord var för besättningen. Men i Ryssland lades locket på. Till en början försökte den ryska flottan tona ner händelsen. Och tiden gick.

Länder som Norge, Storbritannien, Tyskland och Frankrike erbjöd att hjälpa till med räddningsinsatserna men Ryssland tackade nej. Det dröjde flera dagar innan Ryssland tackade ja till hjälp utifrån. Fem dagar efter olyckan, den 17 augusti 2000, anlände sex räddningsteam med brittiska och norska dykare. 

Det fanns en stor ilska bland anhöriga till besättningsmedlemmarna. Många upplevde att de fick bristfällig information om vad som hände och att militärens handlingskraft var otillräcklig. Det fanns även en frustration över att man inte ville acceptera hjälp från andra länder. 

Åtta dagar efter olyckan lyckas norska dykare öppna luckan till Kursk. Det visar sig då att ubåten är vattenfylld. Bilden visar det avgörande ögonblicket när den inre luckan öppnades. Ingen av de 118 besättningsmän ombord gick att rädda. Men inne i ubåten upptäckte man att några i besättningen hade överlevt i flera timmar, kanske rentav så länge som tre dagar, i en del av ubåten. Där hittades brev som de skrivit i mörkret. I ett brev stod det att de mådde dåligt, kände sig försvagade av koldioxiden och att trycket långsamt ökade. I ett annat skrev de ner namnen på de som överlevt och hälsningar till sina anhöriga. 

Vladimir Putin hade blivit landets president bara några månader innan olyckan. Händelsen med Kursk blev en total PR-katastrof för den nyblivne presidenten. Han fick mycket kritik för att han, efter att han informerats om olyckan, valde att stanna kvar på sin semester. I en intervju syntes han brunbränd, iklädd en kortärmad skjorta, vilket inte togs emot väl av de anhöriga. 

Bärgningsoperationen av vraket blev en dyr och komplicerad affär, som var extra svår och farlig på grund av riskerna med strålning från kärnreaktorerna. Det tog omkring 15 månader att bärga ubåtsvraket. Några av besättningsmedlemmarna ombord återfanns aldrig, men de flesta familjerna kunde hålla en begravning för sina anhöriga. 

Händelserna vi inte glömmer: Olyckan med atomubåten Kursk

Besättning överlevde explosionen