Frida Bertilsson sätter sig på trappan i mitten av stridsbåten och instruerar de manliga soldaterna från femte amfibiebataljonen i Göteborg om vad som kommer att hända härnäst. Hon är 25 år och gick 2018 från ”vilsen student efter gymnasiet” till värnplikten till en anställning.
– Disciplin och att jobba med pannben, det tycker jag är roligt, säger hon.
Hon berättar att hon i Försvarsmakten möttes av människor med driv att alltid göra saker bättre. Det är därför hon fortfarande är kvar sex år senare.
Försvarsmakten, och särskilt amfibieregementet, vill ha fler som henne. Kvinnor. Därför har de bjudit ut tjejer mellan 15 och 20 år till en helg i skärgården. När Frida Bertilsson och hennes personal möter upp ett 30-tal ungdomar på Galterö har tjejerna redan varit på Plikt- och prövningsverket och fått veta mer om de tester som de kommer att behöva klara för att bli värnpliktiga. Sen har de sovit i logement på Känsö och fått dra på sig Försvarsmaktens sommaruniformer.
40 knop i skärgården
Två grupper får ganska snabbt vända tillbaka till stridsbåtarna för att få testa att köra själva. Klara Swärd är en av de första ut och känner hur nervositeten har gjort hennes handflator svettiga. Hon klättrar upp i sätet bredvid båtchef André Staberg.
Han pekar ut varvtals- och stoppreglage, radar och sjökort.
– Vi använder mest papperssjökort, eftersom vi kör så fort så hinner inte gps:en med, säger André Staberg, som är van vid att instruera värnpliktiga.
Utanför fönstret syns Älvsborgsbron, kranarna, gnejskobbar, en Stenabåt och ett stort antal fritidsbåtar som glider runt i den 27-gradiga septembervärmen. Det tar inte lång tid innan Klara har kommit upp i 40 knop och på order får gira, vända och bromsa så kraftigt att transportutrymmet med de andra tjejerna där nere blir en tvättmaskin och saltvattnet skvätter in genom takluckan.
– Det var jätteroligt, säger Klara efteråt innan hon klättrar ner för att ge plats åt nästa person.
Tillsammans med flera andra i gruppen var hon med på Sjövärnskårens läger i somras, där de fick lära sig militära grunder. Under helgen, som kallas Marine weekend, upplever hon att hon får en tydligare bild av vad Försvarsmakten handlar om – och det är en positiv bild.
– Jag har fått uppfattningen att försvaret är till för att främja samhället och skydda om det skulle bli krig. Men också skydda vår demokrati, behålla en stark demokrati i Sverige.
Flera av de andra tjejerna lämnar ratten med samma känsla som Klara och det blir en bubblig endorfinstinn stämning nere i transporten. Men fönstren är små och horisonten syns bara när båtens ena sida ligger ner i saltvattnet i svängarna. Det börjar kännas i magen efter någon timme och några av tjejerna lutar sig tillbaka och blundar. När alla fått testköra är det skönt att komma tillbaka till Galterö.
Fysiskt utmanande
Kapten Elin Wilhelmsson, som har huvudansvaret för helgens övningar, möter upp på bryggan och berättar att det är dags för lunch – frystorkad kyckling med curry och ris eller potatis.
Elin Wilhelmsson, som själv gjorde värnplikten för ungefär 20 år sedan, tror att det främst finns två anledningar till att det är färre kvinnor än män som söker sig till amfibiebataljonen: den fysiska utmaningen och brist på information.
– Det finns otroligt många tjänster där många tjejer hade gjort ett fantastiskt jobb, men som de kanske inte tror själva att de kan klara av, säger hon.
De har en positiv trend när det gäller rekryteringen av kvinnor, men behöver ändå locka fler. Med den här helgen vill de fånga upp tjejerna lite innan eller precis efter de fått sitt mönstringspapper, för att de ska ha chansen att förbereda sig och bli sugna på just de marina tjänsterna som finns i Göteborg.
Varför behövs det fler kvinnor inom försvaret?
– En blandning är alltid bäst och bygger effektiva team. Därför behöver vi bli fler för att lösa vår uppgift på bästa möjliga sätt, säger Elin Wilhelmsson.
35 kilo på ryggen
Soldaterna behöver kunna bära tung utrustning under långa dagar utomhus. På soldat Gustav Fällmans station på Galterö breder han ut saker som soldaterna packar i en ryggsäck när bataljonen ska ut över natten. Det är allt från sovsäck, strumpor och t-shirt till spade och hjälm. En färdigpackad ryggsäck väger uppåt 35 kilo.
– Får ni inte ont i ryggen och grejer? frågar Klara Swärd som också undrar om soldaterna måste putsa skorna när de ligger ute i fält.
Hon får svar av Gustav Fällman att de inte behöver putsa skorna ute i fält, utan de tar hand om sin utrustning när de kommer tillbaka. Tonårstjejerna har inte riktigt samma fysik som killarna som visar hur man monterar en missil, söker av ett område eller landstiger från en stridsbåt och öppnar eld.
Gustav förklarar att de inte kommer att behöva bära den tunga ryggsäcken direkt, det handlar om att forma kroppen till en soldats stegvis. De går från att bara gå med kängor, sen uniform, sen vapen och mer och mer utrustning för att allt eftersom vara starka nog att gå länga sträckor med den tunga packningen.
– Det är mycket, men det är nödvändigt för att vi ska klara oss ute i terrängen, säger Gustav och visar tekniken för att svinga upp ryggsäcken på ryggen via knät.
Frida Bertilsson har i dag nått graden fänrik och när hon får frågan vad hon skulle säga i dag om det stod en ung Frida framför henne bland tjejerna på Galterön svarar hon:
– Värnplikten är rolig och man lär sig otroligt mycket om sig själv. Det skulle jag nog ha velat säga till mig själv, att gör jag det här så kommer jag att bli en mer självsäker och starkare individ och jag kommer lära känna så otroligt mycket vänner som jag kommer att ha resten av livet.
Hon tror att det som krävs för att klara av att bli amfibiesoldat främst är mod. Det hon vill skicka med de unga tjejer som dragit på sig uniformen den här helgen är att de ska våga lita på sin egen förmåga.
– Det handlar om att man ska våga testa och det tror jag tjejer i dag är dåliga på. Att inte se ner på sig själva, utan våga kasta sig in i något nytt som kan vara väldigt fysiskt krävande och med mycket grabbar. Men det är otroligt roligt.
Klarar sig med god grundfysik
Hon menar att om kvinnorna vågar ta sig till ett amfibieförband så klarar de utbildningen, så länge de inte skadar sig på vägen.
– Det är absolut fysiskt krävande att vara amfibiesoldat, men med en relativt god grundfysik behöver man inte så mycket för att klara av utbildningen. Man kan träna sig till det, man utvecklar sig under hela värnplikten, säger hon.
Vad kan man göra här som man inte kan göra i en grupp med både tjejer och killar?
– Här har vi ett samlat forum där vi kan trycka på att kvinnor också kan. Det finns en allmän bild, tycker jag och vi, att kvinnor har en lägre tro på sin egen förmåga. Här vill vi motbevisa den inställningen. Det tror jag man når ut med mer i ett sådant här sammanhang, säger Frida Bertilsson.
15-åriga Tilda Wetoft har precis fått en rundtur på en bevakningsbåt tillsammans med sin grupp. Utbildningens andra dag börjar gå mot sitt slut. Hon vet redan att hon kommer att göra värnplikten om några år och skräms inte alls av att det är en fysiskt krävande utbildning.
– Jag tycker inte om att sitta still. Man får visa för sig själv vad man kan, utmana sig, och träffa nytt folk. Komma bort från allt annat och ha ett fokus. Allt kommer vara en utmaning, men det är kul.
LÄS MER:Här gör GP:s reportrar polisens styrketest
LÄS MER:Tuffa fysiska krav för de värnpliktiga i lumpen
LÄS MER:GP:s reporter Olle Råde tar revansch på värnplikten efter 26 år
LÄS MER:Äntligen muck – men först en sista strid
LÄS MER:Tidigare chef på Amf4 straffas för "grov jargong med sexuella inslag”
LÄS MER:"Grunderna måste sitta – annars är du död”
LÄS MER:De gör värnplikt – i en tid av krig och Nato-osäkerhet
