Blomsterbergshallen i Eslöv var fylld av förväntan och nervositet när Truls Möregårdh gick in på sin största scen hittills – OS-finalen.
Här, mitt i Eslöv, rådde en nästan elektrisk stämning där varje person i hallen var djupt engagerad i att följa sin lokala hjälte.
Flera hundra människor trängde sig i hallen, som världsstjärnan tillbringat väldigt många timmar för träning, för att slaviskt följa finalen. Ljudnivån i lokalen var öronbedövande.
Pingisfeber i Eslöv
Det kändes som om hela orten hade samlats för att dela den här stunden med pingisfenomenet, där varje andetag och hjärtslag synkroniseras med spelet som pågår på andra sidan Europa långt från de skånska slätterna.
– Det har blivit pingisfeber i Eslöv tack vare Truls, man är stolt för Eslöv som klubb och stad att fostra en OS-tvåa. Jag hoppas att ännu fler ungdomar i hela Sverige och i Eslöv kommer till pingishallarna, säger Thomas Andersson, ordförande i Eslövs AI om Möregårdhs prestationer.
I en liten, men välfylld svettig hall i Eslöv kunde man ta på känslorna vid varje boll, varje serve och vidrörning.
Vad alla visste, och som ingen tvivlade på: den här killen har nerver av stål – till skillnad från resten av oss – och han är speciell oavsett hur det skulle gå.
Förlorade efter stenhård kamp
I finalen skulle det bli för svårt honom, som alltid brukar vända på steken, och kom aldrig tillbaka. Men matchen började bra för svensk del.
Efter att ha fått en drömstart, vunnit första setet, mot kinesen Fan Zhendong skulle det ta en annan vändning. Möregårdh fortsatte visa upp väldigt starkt försvarsspel och de båda följdes åt upp till ställningen 9-9. Zhendong kvitterade till 1-1 i andra set, och spelade en fantastiskt bordtennis, och svensken var därefter illa ute.
Tredje set blev väldigt likt det andra: Möregårdh och Zhendong bjöd på bolldueller av yppersta världsklass.
Möregårdh förlorade sedan två raka, sprattlade till, kom tillbaka och försökte bita sig fast i matchen igen, men kunde inte hämta igen det stora underläget.
Svensken förlorade finalen efter en stenhård kamp efter 1-4 i set – men skrev trots det ändå OS-historia.
Det är Sveriges fjärde OS-medalj någonsin, senast var Jan-Ove Waldner 2000.
– Det är grymt av honom, han är unik. Han kan lyfta sig i stora sammanhang, säger Thomas Andersson som tagit sig till hallen för att följa OS-finalen.
Möregårdh flyttade ner till Eslöv när han var 12 år gammal från Hovmantorp i Småland, och Andersson har följt honom nära sedan dess.
– Jag kommer ihåg att han sa en gång till mig när han var liten, ”jag ska komma till final i OS”, och nu har han gjort det, säger han och fortsätter:
– Jag är så oerhört stolt över honom, det var otroligt nervöst under matchen. Men oavsett är Eslöv otroligt stolta över honom.
David Andersson, bästa vän och tidigare lagkamrat i Eslövs AI, uttrycker sin beundran över prestationen han gör.
– Det är klart lite surt att förlora, men vilken match och prestation han gör över hela turneringen. Det är helt fantastiskt, säger han.
– I dag spelade han OS-final mot världens bästa spelare skulle jag säga, det är helt fantastiskt. Han kommer nog vara lite förbannad nu ikväll när vi hörs, men jag kommer att gratta honom.
LÄS MER:Snälla Truls – plåga mig så länge du kan
LÄS MER:Guide: Möregårdh går för OS-guld
