Det intressanta med att Brenning vill ställa sig i mitten av debatten är att han blivit elitverksamheternas hatobjekt, framför allt på hockeysidan. Han har de senaste åren, i sin roll som journalist på Sportbladet, granskat ungdomsidrotten och släppt fram kritik mot klubbarnas system för att sålla bland talanger.
Det finns exempel på hur impopulär han är i det lägret. Så här sa Växjö Lakers sportchef Henrik Evertsson till Brennings kollega Kristoffer Bergström i samband med ett annat reportage:
– Den journalistik som jag verkligen avskyr är den som din kollega Brenning gör. Jag förutsätter att han vet att han skriver något som inte stämmer. För annars är han dum i huvudet.
Intervjun gjordes kort efter att Brenning blivit utsedd till årets sportjournalist 2022.
Delar du den bilden, att du är akademivurmarnas hatobjekt?
– Ja, det är jag nog. Jag har blivit lite slagpåse för deras kritik. Deras bild är att Sverige är ett slags mellanmjölksland där ingen får ta idrotten på allvar. Boken är ett försök att nyansera den bilden. Jag kan kritisera både elit- och breddsidan, säger Brenning.
Byggd på forskningsunderlag
De senaste åren har debatten varit särskilt hätsk inom fotbollen, där Sveriges herrlandslag halkat efter på världsrankingen och missat två raka mästerskap. Samtidigt är damlandslaget inte samma maktfaktor längre. Ett kanske ännu bättre exempel är tennisen, där Sverige hade världsherravälde i skarven 80- och 90-tal. I dag har vi inte en enda spelare på topp 200 i världen på herrsidan.
Å ena sidan finns de som tycker att tidig selektering, specialisering och elitsatsning är lösningen för att få fram talanger. På andra sidan: de som tycker att tidig utslagning gör att svensk idrott går miste om talanger som aldrig får chansen att visa upp sig i senare åldrar.
Patrik Brenning vill med sin nyutkomna bok ”Så vinner vi igen” få de inblandade att förstå att båda sidor har fel. Den är byggd på forskningsunderlag och är ett försök att vara konstruktiv, menar han.
En del av lösningen är inte att göra mer åt problemet – tvärtom.
– Det är att göra mindre. Det finns forskning på att den som lyckas bäst på börsen är den som glömmer att den har pengar där. Det handlar om att fundera igenom vad som har gått fel med svensk idrott och hur vi optimerar våra resurser. Det handlar inte om att ingen ska få bra idrottsutbildning, utan att alla ska få det.
74 procent i Blåvitts P16-lag är födda första halvåret
En del av det, skriver han i boken, är att det satsas på fel talanger, de som är födda tidigt på året, det vill säga de som mognar tidigast. Inför intervjun har han kollat upp hur många i IFK Göteborgs- respektive Elfsborgs P16-lag som är födda första halvan av året. Resultatet: 74 respektive 78 procent. Men många av våra största idrottare – som Zlatan Ibrahimovic, Charlotte Kalla och Peter Forsberg – är födda i juli eller senare.
– Mycket talar för att de här lagen väljer spelare utefter mognad snarare än talang. Därmed utbildar vi fel spelare, vilket är ett enormt resursslöseri som kan få följdeffekter. Därför har vi just nu inte ett utbildningssystem som kommer ge oss det bästa landslaget. Det är fakta, säger Brenning.
”Vi bör fundera på vad som gör oss framgångsrika”
Många av de som förespråkar tidig specialisering och elitsatsning tittar på länder som Belgien och Spanien, som har fått fram storspelare på löpande band. På herrsidan hade Belgien ett av världens bästa landslag under i stort sett hela 2010-talet. Och Spanien vann EM-guld i somras. I de länderna skickas barn till elitträningsmiljöer och drillas med bra förutsättningar.
Varför ska vi inte ta efter?
– I Spaniens fall så kommer vi aldrig bli lika bra, för vi har inte befolkningsunderlaget. När det gäller Belgien så hade de sin gyllene generation, men nu ifrågasätts nästa. Hade vi följt Belgiens exempel hade vi kanske varit i samma kris som de är i nu.
Han tar ny sats:
– I stället bör vi fundera på vad vi har i Sverige, vad som kan göra oss framgångsrika. Vi har en demokratisk idrottsrörelse med ett enormt ideellt engagemang som andra länder är avundsjuka på. Det är extremt resurseffektivt och något vi borde satsa jättemycket på. Men i stället ska vi ha in arvoderade ledare som kan vara en 19-åring helt utan erfarenhet. Vi tar inte tillvara på andra kompetenser utan drivs mot det professionella. De säger att ingen vill ställa upp ideellt längre men vi har ju byggt upp ett ideal där alla ska vara avlönade. Då känner man sig som ideell kanske inte så önskad.
– Min slutsats i boken är att du inte behöver göra så mycket för att lägga en jättebra grund. Tillför kunskap till ideella ledare och bygg upp deras självförtroende.
Boken utgår från forskningsunderlag, vilket brukar vara svårtillgängligt, dels rent fysiskt men även hur det är skrivet. Hur har du gjort den tillgänglig?
– Ja, forskare skriver i hög utsträckning för forskare. Då är det tacksamt att komma in som kvällstidningsjournalist. Jag lotsades in i den här världen och kom ut ur en guldgruva. Då får jag göra det jag gör till vardags: tillgängliggöra det för många. Jag undrade själv om ingen kunde skriva den ultimata boken för talangutveckling. Sen uppstod möjligheten för mig.
