Den helgen såg jag på nära håll vad Zlatan kan betyda

Jag gjorde min första arbetsdag på GP i januari 2001. Sedan dess har jag skrivit om Zlatan Ibrahimovic. Fram till nu. Avslutningen blev känslosam. Framtiden? Jag tror mig veta.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Min första reportageresa gick till Holland. Det hette så då. Holland. Först stannade vi till i Groningen och hälsade på hemma hos Magnus ”Ölme” Johansson. Det var trevligt. Sedan ett hemma-hos hos Marcus Allbäck och hans Suzanne. Det var också trevligt. Eftersom ”alla” svenska toppspelare höll till i Eredivisie på den tiden passade vi även på att sammanföra Heerenveens svensktrio Erik Edman, Stefan Selakovic och Marcus Allbäck.

Det var ju trots allt bara dagar till klubbens möte med Ajax i Amsterdam.

Det var vårt nästa stopp, rymdskeppslika Amsterdam Arena.

Ajax pressavdelning hade något oväntat sagt ja till en intervju med sin nye svensk. One-on-one, till på köpet. Det fanns många frågor att ställa. Hur upplevde han sin knackiga start? Hur såg han på sina möjligheter att bli uttagen i den svenska VM-truppen? Och vad tänkte han om chanserna att konkurrera ut Mido som nummer nio i startelvan?

ANNONS

Utåt sett satt Zlatan fast i frysboxen

Sedan ringde telefonen. Något hade hänt. Intervjun var inställd.

Vi gick på träningen dagen efter ändå. Kanske skulle Zlatan säga trots allt säga något?

Det blåste. Och svaret var nej. Zlatan hade munkavle. Det finns en bild i arkivet tagen av Sören Håkanlind från den sekvensen. Tystnaden var icke förhandlingsbar. Zlatan bar träningsmaterial.

Det fortsatte blåsa den helgen. Mot Heerenveen med Allbäck och Selakovic i anfallslinjen blev Zlatan kvar på bänken hela matchen. Hans värsta rival Mido gjorde två mål och Ajax vann med 2-0.

Utåt sett satt Zlatan Ibrahimovic fast i frysboxen. Tillrättavisad av Ajaxlegendaren Ronald Koeman. Tystad av värste konkurrenten.

Var VM-platsen till och med på väg att ryka? Den svenske förbundskaptenen Lars Lagerbäck hade tidigare petat spelare utan regelbunden speltid i sina klubblag – och här fanns ju både Henrik Larsson, Andreas Andersson, Marcus Allbäck, Stefan Selakovic och Johan Elmander att välja mellan.

Efteråt ringde jag Mino Raiola och fick egna Zlatan-citat

Ni vet hur det slutade. Även om VM i Japan kanske inte blev Zlatan Ibrahimovic största ögonblick i karriären, knöt han näven och togs ut i truppen.

“And the rest is history …”

De största orden och de vackraste meningarna låter jag andra formulera. En häftig tid är över, en epok är till ända. Det blev ett känslosamt avslut på söndagskvällen. Värdigt. Vackert.

ANNONS

Jag har haft ynnesten att få vara med på delar av resan. Jag satt på läktaren i Porto när bollen klackades in i krysset mot Italien sommaren 2004, jag satt på en annan läktare, i Brescia, senare samma år vid debuten och premiärmålet i Serie A för Juventus. Efteråt ringde jag Mino Raiola och fick egna Zlatan-citat. Sedan åt vi en pizza.

Jag har sett Zlatan glida igenom fler mixade zoner efter landskamper utan att snacka med media än Lars Richt har sagt ”det finns andra spelare att prata med”.

Hamnade mitt i avslutningen – av en slump

Av en slump befann jag mig på San Siro vid det allra sista rycket, det som var tänkt att ge ett inhopp mot Lecce 23 april, men som slutade med en vadskada under uppvärmningen och en tårögd dotter.

Min, alltså.

Den helgen såg jag på nära håll vad Zlatan Ibrahimovic kan betyda och har betytt för tusentals unga fotbollsspelare, som förebild och idol och som gränsöverskridande fotbollsambassadör.

Zlatan har gått hem i alla läger även om det stundtals har gnisslat i relationen till media.

Oräkneliga är de matcher jag och min son har sett tillsammans på tv. Från tiden i Inter, via Barcelona och Milan, till Paris SG, Manchester United och vid något tillfälle även LA Galaxy.

ANNONS

Det har fört oss närmare. Alltid en högtidsstund, alltid ett samtalsämne. Boken säger han att han har läst också.

Livet blir ofta bättre med åren, Zlatan

I tjänsten bytte jag nyligen avdelning från sport till nyheter. Jag ska inte påstå att jag våndades inför beslutet, men det satt långt inne. Åren har ju minst sagt börjat gå. 28 år som tillsvidareanställd sportjournalist skulle lätt ha kunnat bli tio till.

Så jag förstår dig, Zlatan. Det är inte enkelt att sluta, men livet blir ofta bättre med åren, på ”andra sidan”, om uttrycket ursäktas.

Det vågar jag lova.

LÄS MER:En sådan fotbollsspelare kommer Sverige inte få fram på hundra år igen

LÄS MER:Hyllas på hemmaplan: "Han är Rosengårds stolthet"

LÄS MER:Vad ska Zlatan göra utan sina fiender?

LÄS MER:Lista: Tolv klassiska Zlatan-citat

ANNONS