Vi arbetar inte så.
Där har ni mantrat från BK Häcken de senaste veckorna när det börjat stå klart att laget under ledning av norrmannen Pål Arne ”Paco” Johansen kommer missa samtliga målsättningar 2024.
– Vi är jättenöjda med "Paco” som tränare, sa till exempel sportchefen Martin Ericsson i en intervju med GP så sent som för en dryg vecka sedan.
Det var knappast sant då, det är inte sant nu när det visat sig att Häcken trots allt arbetar just så: de sparkade sin chefstränare efter bara nio månader. Herregud, inte ens Håkan Mild brukar kicka sin personal så snabbt.
Men i Häcken-fallet är frågan ”Varför?” inget vi behöver ägna någon längre stund. Ingen, förutom möjligen ”Paco” själv, lär tycka att han borde fått mer tid. Ibland skär det sig helt enkelt direkt.
BK Häcken åkte ur Svenska cupen redan i gruppspelet, de bommade Conference League och de lär misslyckas med målet att nå en ”topp tre”-placering i allsvenskan. Allt detta samtidigt som de har investerat väldigt stora pengar i sin spelartrupp – nånstans mellan 50 och 100 miljoner kronor.
Lika stor missräkning som Blåvitts
Jag har skrivit det tidigare, och jag skriver det gärna igen: att Häcken är så långt från allsvenska toppen är en lika stor missräkning som att Blåvitt befinner sig så långt från mitten av tabellen.
Ända sedan i våras har det läckt uppgifter från Hisingsklubben att det gnisslat mellan ”Paco” och spelartruppen. Inga spelare har bekräftat det officiellt, men det är uppenbart att tränaren inte har fått ut max av truppen.
Pål Arne ”Paco” Johansen var helt enkelt fel person att förvalta Per-Mathias Högmos arv. Han ska ha sålt in sig själv som en tränare som kunde lyfta Häcken ytterligare en nivå, vilket förstås är enormt komplicerat sett till konkurrensen från Malmö FF, IF Elfsborg och Stockholmsklubbarna.
Det hindrade inte ”Paco” från att uttrycka sig så här i samband med att han anställdes:
– Jag har svårt för status quo och är mån om att alltid vilja bli bättre. Jag är analytisk i mitt sätt att närma mig fotboll och modern i sättet jag både tränar och leder, sa ”Paco” vilket signalerade norskt övermod snarare än ödmjukhet à la Högmo.
En mer realistisk syn på hur framgång inom fotboll kan förvaltas och utvecklas över tid vore att fortsätta på den inslagna vägen. Min bedömning är att BK Häcken i allmänhet och sportchef Martin Ericsson i synnerhet blev giriga i stället. Giriga efter ännu större framgångar i stället för att inse att 2022 (SM-guld) och 2023 (cupguld och Europa League-spel) var exceptionella år.
Det är inte realistiskt att BK Häcken dominerar svensk fotboll flera år i rad. En rimlig målbild vore att acceptera en allsvensk fjärdeplats, ta höjd för ett mellanår, ta ner förväntningarna, inte skruva upp dem. I stället är BK Häcken inte ens bäst i stan i år. Att de till och med tappat den positionen är faktiskt oerhört.
Den som gapar efter mycket mister oftast hela stycket. Sällan har väl det ordspråket passat bättre.
Strax innan jul förlängde Martin Ericsson sitt kontrakt med BK Häcken. Några dagar senare presenterades Paco” som ny chefstränare och följande kommunikation skickades ut från klubben:
”Sportchef Martin Ericsson har lett en gedigen rekryteringsprocess, där klubben letat en tränare som matchar BK Häckens fotbolls- och föreningsidentitet och som har förmåga att ta herrlaget vidare till nästa nivå så väl prestations- som resultatmässigt”.
Facit nio månader senare är att Häckens sportsliga verksamhet tagit flera steg bakåt. Ja, inte minst försvagats kraftigt ekonomiskt. Det kanske inte kommer synas så tydligt i årets bokslut, men nästa år kan bli ett ekonomiskt stålbad för BK Häcken.
Ekonomiskt stålbad kan vänta
Martin Ericsson har inte bara den havererade satsningen på ”Paco” Johansen att svara för. Han har tillsatt en scoutingorganisation som låg bakom affären Srdjan Hristic, klubbens största, enskilda investering på runt 20 miljoner, som så här ett drygt år senare mest sitter på bänken.
Inför årets säsong var det uppenbart att klubben behövde en bättre målvakt efter att Peter Abrahamsson började bli till åren, men Andreas Linde visade sig vara ett ännu svagare kort. Sedan i somras är Abrahamsson tillbaka mellan stolparna, och laget läcker mål som aldrig förr.
Vilket förstås inte bara är målvaktens fel, men inte heller mittbacksvärvningen Marcus Lode har gjort Häcken bättre – tvärtom har just Lode kostat Häcken mängder av mål och poäng. Jag skulle kunna fortsätta rabbla tveksamma och kostsamma rekryteringar, men jag tror att exemplen ovan räcker.
Allt sammantaget landar åtminstone jag i att BK Häcken nu gör en logisk förändring på tränarsidan eftersom ”Paco” Johansen helt uppenbart inte får ut max av spelarmaterialet.
Men att BK Häcken samtidigt har rasat från den position de skaffade sig under 2022-2023 är så nära ett regelrätt fiasko det går att komma. Det ansvaret kan inte läggas på tränaren allena, hans betydelse för resultaten är inte så stor.
Där måste klubbens högsta ledning nu också utvärdera hur sportchefen Martin Ericsson egentligen har agerat.
LÄS MER:Så tänker ”Paco” Johansen om avgångskraven – spelarnas svar
LÄS MER:Höjdpunkter: Malmö FF–BK Häcken
