Stavhoppsfenomenet Armand Duplantis – en vänlig spjuver

Armand Duplantis har tagit flera rekord genom åren i stavhopp. Han visade tidigt talang för grenen, även om det fanns en period då han hellre satsade på baseball. Bild: JOEL MARKLUND

1/4

Hans seger under Diamond League-galan i Paris i början av juli blev den 17:e i ordningen. Nu vankas OS i samma stad, där storfavoriten Armand Duplantis ska försvara guldet från Tokyo – och kanske sätta ännu ett nytt världsrekord.

24-åringen har redan gjort tre försök att slå rekordet på 6,24, som han själv satte i våras, och det har varit svindlande nära att han klarat det.

– Jag tror absolut att han kan klara det, om det är bra vind, säger mamma Helena Duplantis självsäkert.

Redan när ”Mondo” var barn såg Helena Duplantis, som själv har friidrottsbakgrund, att det var något visst med hennes tredje son. Han visade tidigt att han hade talang för den extremt tekniska sporten stavhopp.

– Han var verkligen duktig när han var runt 8-9 år, men man vet ju aldrig hur ens barn ska utvecklas fysiskt. Men han var verkligen kunnig redan i ung ålder och analyserade tidigt sina hopp när vi filmade.

Då kunde han lagt av

Men det var inte enbart stavhopp som gällde för den unge Duplantis. Under sina tidiga år ägnade han sig åt flera sporter, där framför allt fotboll och baseball stod för det största engagemanget. Helena Duplantis minns att det tog mer tid än stavhoppet.

– Vi reste runt överallt med fotboll och baseball tills det att han började high school. Friidrott och stavhopp, det var mest latjolajban i trädgården. Jag tror det var när han första gången var med på ungdomsvärldsmästerskapen i Colombia 2015 som det verkligen kändes som att han verkligen hade en framtid inom stav.

Armand Duplantis tog OS guld i Tokyo 2021. Ett guld han nu ska försvara. Bild: VEGARD GRØTT

1/5

Tid är en bristvara och även Armand Duplantis var tvungen att välja gren när han började high school. Då låg fortfarande baseball högt i kurs, men matcherna krockade med stavhoppstävlingarna som hade börjat ta fart på riktigt.

Och är det något som är viktigt för Armand så är det att tävla.

– Han är verkligen perfektionist, otroligt envis och älskar att tävla. Han tycker inte sport är roligt om han inte får tävla, det är då han brinner för någonting när det är en tävlingssituation. Jag tror att det är ganska viktigt när man är på så hög nivå, man ska verkligen älska att vinna och tävla, säger Helena Duplantis.

På frågan om hennes son någonsin hintat om att han velat sluta med stavhopp replikerar hon med ett snabbt ”nej”, men lägger till efter en stunds betänketid att det fanns en period, när sonen var 13 år, då stavhoppet faktiskt hängde lite löst.

– Det året tror jag att han bara hoppade en tävling. Annars var det bara baseball som gällde, eftersom han och hans kompisar ville komma med i en stor baseballturnering. Jag tror att om jag då hade frågat honom om han kommer hoppa någon mer stav, då hade han kanske sagt: ”jag vet inte, kanske inte”.

Hon tillägger:

– Men det var bara den perioden. Annars har han aldrig pratat om att sluta hoppa stav.

Sedan begynnelsen har Helena Duplantis varit djupt involverad i sin sons träning, liksom hans pappa Greg. Och även om Armand Duplantis vinner det mesta han ställer upp i ser Helena Duplantis varje tävling för sig, och tar inte ut något i förskott.

– Alla tävlingar är ju pirriga men det är extra pirrigt med OS, det måste jag säga. Vi förbereder som vanligt. Det är lika viktigt som första OS, men nu går han in och vet hur det känns att bo i byn. Men inställningen är lika stark att vinna som förra gången.

Hur känns det som mamma att se honom flyga sex meter upp i luften?

– Jag tänker aldrig på det. Jag är aldrig nervös när han hoppar. Ibland blir jag jättenervös när andra hoppar men inte när han hoppar, det känns som att han har bra kontroll på vad han gör när han är där uppe i luften. Jag har aldrig känt mig orolig.

Systern: ”En underbar bror”

I Duplantis gamla hemtrakter i Louisiana, USA, finns lillasyster Johanna Duplantis kvar. Hon går i sin brors fotspår och tävlar också i stavhopp. Så sent som i våras stod hon för ett nytt klubbrekord för Uppsala IF när hon seglade över 4 meter.

Det skiljer bara tre år mellan syskonen och då föll det sig naturligt att de hängde mycket ihop, och mycket av den tiden har tillbringats i barndomshemmets trädgård.

– Jag och Mondo har en väldigt bra relation. Vi gick alltid ut i trädgården och hoppade stav tillsammans, det var vår lekplats. Det var så det började. Sedan älskade Mondo det så mycket så då började jag med.

– Han har hjälpt mig mycket och har alltid varit en underbar bror till mig.

Men trots att han är världens bästa på sin gren, och oftast överlägsen sina konkurrenter, är hans storhet ingenting som han har låtit stiga åt huvudet, menar Johanna.

– Han är väldigt ödmjuk, självsäker och snäll. En del människor tror att han inte är det eftersom han är så stor i Sverige, men han är en av de mest ödmjuka människorna jag känner.

Och den ödmjuka, snälla Armand är en bild som även delas av Sveriges tidigare landslagsledare för Sveriges friidrottsungdomar, Jonas Anshelm. Han följde tidigt den unge talangen och var den som övertalade Armands pappa (och tränare), Greg, och den unge Armand själv, om att talangen skulle tävla för Sverige.

Egentligen var Armand Duplantis för ung när han blev uttagen, men i och med att han hade klarat kvalgränsen redan då så valde man att ta med honom i alla fall, berättar Anshelm.

– Han var ju en liten pojkspoling när jag pratade med honom första gången. Men väldigt artig och snäll. Han kallade mig för sir och sådär, och då sa jag: ”du kan kalla mig Jonas”.

Under sitt första mästerskap i den svenska tröjan, ungdoms-VM i Cali, Colombia 2015, slog han mästerskapsrekord genom ett hopp på 5,30.

– Då var det väldigt svårt att förstå hur han kunde hoppa så jäkla högt. Men när man ser på tekniken, redan då, förstod man ju att när den här killen får mer muskler och blir starkare ... då är det bara att lägga ihop 1 plus 1.

Men det är inte bara fallenheten för tekniken som gör honom så bra. Helena Duplantis beskriver även Mondos fysik som optimal för grenen.

– Han är lång, men inte för lång. Och snabb. Det är många stavhoppare som är ganska tunga och det är inte så lätt att ha en kraftig kropp när man ska hoppa, så han är verkligen perfekt fysiskt byggd.

"Kunde bli skitförbannad”

... Och hans mentala inställning.

– En sak som är speciell med Mondo är att han är väldigt driven och passionerad men samtidigt skärpt, och aldrig rädd. Det är just hans mentalitet som gör honom så bra. Den är galen. Han har inte en enda rädd cell i sig, säger Johanna Duplantis.

Men med stor vinnarskalle kom även en enorm press på en ung superstjärna, och var det någon som satte stor press på Armand Duplantis, så var det han själv berättar Anshelm.

– Han kunde bli skitförbannad, kasta grejer och sätta sig i ett hörn om han inte var nöjd med sin insats. Även om han vann kunde han tycka att han hade gjort saker dåligt. Men det växte bort under åren.

Numera är det eldiga humöret något han drar nytta av, menar Helena Duplantis.

– För honom är det nästan som att man ”fuel the fire” när han inte vinner. Det blir ännu mer fokuserat och motiverat.

Samtidigt kan han koppla bort tävlandet, om så behövs, berättar hon.

– Det är en stor fördel att han har nästan som en ”on and off”- knapp. När han är fokuserad och det är stav då är det verkligen stav. Men sedan kan han slå av det och slappa, göra roliga grejer som att spela golf hänga med vänner eller sjunga.

Sjunga?

– Han gillar att hitta på sina egna sånger och lyssnar mycket på olika musik, från Frank Sinatra till rap. Det kan vara allt möjligt. Han har verkligen ett brett intresse.

Även Johanna Duplantis berättar hur hon älskar att höra sin brors egenskapade låtar.

– Jag älskar musik och brukar fråga honom om han har något nytt på gång. Vi sjöng i kör ihop förut och han har alltid varit en bra sångare. Nu gör han mest musik på skoj, som en hobby.

Men om Armand Duplantis någon gång vill byta yrke, eller när det är dags att lägga staven på hyllan, så är samtligas förslag att han ägnar sig åt någonting fritt där han får vara bland människor.

– En försäljare av något slag, tycker Johanna Duplantis.

– Han är otroligt social och trevlig, så kommunikatör eller något sådant, säger Jonas Anshelm.

– Jag kan inte se honom sitt själv på ett kontor nio till fem, jobba med datorer och inte prata med någon. Men ett speciellt yrke ... sportkommentator kanske?, säger Helena Duplantis.

LÄS MER:Duplantis konkurrent missade OS-kvalgränsen

LÄS MER:Guldhoppet inför OS: "Så mycket som ska klaffa"

LÄS MER:Här är schemat för OS i Paris 2024 – dag för dag

TEXT

Rebecka Adin

rebecka.adin@gp.se