Alexander Olausson: Tänk att vi får vara med, Armand Duplantis

Med världens förväntningar och blickar på sig lyste en svensk superstjärna starkast.
Och det sjuka är att om fyra år så kommer det hända igen.

ANNONS
|

I kvalet gjorde Armand Duplantis två hopp. Han flög över 5,60. Han flög över 5.75. Inför en stämning som han sa var den ”sjukaste” i ett kval som han någonsin upplevt.

När Armand Duplantis syskon på måndagsmorgonen satt i Max studio skrattade de när de fick se den luft som fanns mellan ribba och sin bror i kvalet. När de sedan fick frågan om hur högt han skulle kunna hoppa under sin karriär så började systern Johanna med att säga 6.30 och sedan sa den äldste brodern 6.40.

Glädjesiffrorna fick min puls att höjas lite extra där när jag satt på hotellrummet och funderade på hur kvällen skulle utveckla sig. På kanske hela OS flaggskepp till tävlingar och arena – friidrotten på Stade de France. Med en svensk som det största dragplåstret – som den största guldfavoriten av dem alla. Det var i alla fall den känslan jag hade när jag klev in på arenan och den minskade inte i styrka när det första jag hörde var två funktionärer stå och utesluta ett fiasko för Mondo.

ANNONS

Samtalsämnet var inte om han skulle ta guld utan snarare om han skulle slå världsrekord. Hyfsade förväntningar i en gren där ingen slagit världsrekord på ett OS på herrsidan sedan 1980. Men att publiken väntade på något stort gick inte att ta miste på heller. Redan på uppvärmningen var det högt jubel när Mondo landade i mattan efter ett hopp. Konkurrenterna som hoppat över sex meter i sina karriärer var få, inte en enda hade klarat det i år samtidigt som Mondo tagit sig över den höjden hela 60 (!) gånger i sin tävlingskarriär.

Så vad skulle egentligen kunna stoppa den 24-årige världsstjärnan. Nerver? Han sa ju trots allt att det fanns mycket nerver inför Tokyo-OS – utan någon större publik. Och om man också tog sig en titt i historieböckerna så vann den tidigare stavhoppsgiganten Sergej Bubka ”bara” ett OS-guld mellan 1983 och 1997 samtidigt som han kammade hem sex VM-guld. Så helt självklart var det ju såklart inte med ett blågult firande.

Det hela började smärtfritt. Mondo gick in på 5,70 och hade hela 27,71 centimeter med luft ner till ribban. Sedan väntade en lång väntan, som vanligt. Foam rollern gick varm. Han hann med att smita ut i katakomberna, troligtvis för att gå på toaletten, för att sedan käka lite banan och gaffla lite med konkurrenterna. Särskilt mycket med Sam Kendricks.

ANNONS

Amerikanaren som gjort det till sin grej att försöka ta sig in i huvudet på Mondo genom att snacka, snacka och snacka. Men svensken lät sig inte plågas av det utan skrattade snällt med och när det blev för mycket bytte han plats eller tog några snabba löpsteg för att hålla igång benen.

Först tog han guld – sen satte han världsrekordet.
Först tog han guld – sen satte han världsrekordet. Bild: Anders Ylander

Sen var det dags för 5.85. Och det var ju lekande lätt. Konkurrenterna bara tittade på varandra. Det här kommer ju aldrig gå, såg det ut som de tänkte.

Och det gjorde det inte heller. När Duplantis tog sig över sex meter var det första gången han visade känslor efter ett hopp. Han kände att det var hemma. Sam Kendricks och greken Emmanouil Karalis försökte på sex meter men det gick inte.

Nu har Mondo skrivit historia igen. Som den förste svensk sedan John Mikaelsson, som tog guld i gång 1948 och 1952, så har vi en atlet med två OS i friidrott.

Till sist var det bara Mondo med publiken – mot rekorden. Inget annat var igång. 6.10 tog han enkelt och det olympiska rekordet var slaget med 16 centimeters marginal till ribban.

När LED-skärmarna sedan visade 6.25 drog festen igång på riktigt och decibelnivån gick upp. Sam Kendricks såg ut som den största supportern när han klappade igång publiken. Greken Karalis bara njöt av att se sin vän bli ett med Paris-natten.

ANNONS

Mondo! Mondo! Mondo! Skanderade hela Stade de France.

Och sedan exploderade det totalt!

Mondo sköt fart, vann kampen mot gravitationen och slog det nya världsrekordet i tredje försöket. Han drog ut på det. Det var som att han ville dra ut på den här kvällen – för sin egen och vår skull.

Hela arenan hade väntat på det där ögonblicket. Jag hade väntat på det där ögonblicket.

Den här kvällen under strålkastarna var unik. Armand Duplantis är unik. Och det sjuka är att det kommer ske igen. Jag är helt övertygad att vi om fyra år sitter här igen. I Los Angeles med en fullsatt arena. Med världens alla blickar riktade mot en och samma plats. Och med en svensk världsstjärna i huvudrollen. Tänk att vi får vara med.

LÄS MER:Armand Duplantis vinner OS-guld – sätter nytt världsrekord

ANNONS