Recension: ”Do not expect too much from the end of the world” i regi av Radu Jude

Den rumänske regissören Radu Jude har hört till mina favoriter sedan kortfilmen ”The tube with a hat” 2006. Jude må ha stöpts i samma neorealistiska våg som Cristi Puius ”Herr lazaresus död” (2005) eller Cristian Mungius ”4 månader, 3 veckor och 2 dagar” (2007) men har vässat fram en unik stil mellan drama och essäfilm. Inte olikt moderna romaner från det forna Östeuropa är Judes filmer antingen kontroversiella uppgörelser med nationalistisk historieskrivning som talar tyst om mörka fläckar – ”Aferim!” (2015) handlar om romskt slaveri och ”I do not care if we go down in history as barbarians” (2018) om Förintelsen i Rumänien – eller burlesk samtidsskildring där politiska kommentarer levereras med lakonisk, svart humor. I ”Bad luck banging or loony porn” (2021) leder en sexvideo på vift till blondinskämt, kritik av ortodoxa kyrkan, surrealistiska föräldramöten och diktaturårens säkerhetstjänst.

”Do not expect too much from the end of the world” är inget undantag. Den nästan tre timmar långa filmen, mestadels fotograferad på svartvit 16 mm-film, för än en gång tankarna till Jean-Luc Godard och kan beskrivas som en roadmovie i Bukarest. 30-åriga Angela (Ilinca Manolache) är en överarbetad, underbetald mångsysslare. För tillfället med uppdrag åt ett österrikiskt produktionsbolag som spelar in en instruktionsfilm om arbetsskador. Manolache är en charmig klippa, det sprakar energi om henne även i de långa scener där en allt tröttare Angela kör genom stan för att intervjua arbetare. De har av företaget uppmanats att varna andra att inte vara som dem (”använd hjälm!”, ”drick inte på jobbet!”) – men skadorna beror egentligen på övertid, korruption och livsfarliga arbetsplatser. Den österrikiska chefen Doris (Nina Hoss), som råkar vara släkt med Goethe, väljer via Zoom bort dem som har fula skador i ansiktet (”oaptitligt”).

Mellan varven spelar Angela in Tiktok-videos med ett filter som förvandlar henne till ”Bobita”

Jude arbetar gärna med sådan blandning av högt och lågt samt olika filmmaterial. Plötsligt växlar han till ett ordlöst, fyra minuter långt montage med minnesmärken. De står över förolyckade förare utmed en av Europas dödligaste vägar. Och mellan varven spelar Angela in Tiktok-videos med ett filter som förvandlar henne till ”Bobita”. En machosnubbe med monobryn som skryter om att hänga med Andrew Tate och ”knulla slynor”.

”Do not expect too much from the end of the world” är dessutom en dialog med den rumänska filmen "Angela goes on" från 1981. Jude klipper in scener ur spelfilmen om en kvinnlig taxichaufför, producerad under Ceausescu-diktaturen, vilket skapar en fascinerande visuell arkeologi. När nutidens Angela kör Doris förbi diktatorns groteska palats berättar hon om området som låg där och revs, varpå vi får se taxi-Angela köra i de kvarteren 1981. Senare kliver den nu åldrade taxichauffören Angela in i Judes drama och bildar en brygga mellan då och nu och mellan de två kvinnornas erfarenheter av världen.

Taget var för sig låter kanske allt detta som en nymarxistisk föreläsning.

Det är för simpelt att säga att Jude bara sätter dåtidens kommunism intill dagens kapitalism. Men hans Bukarest visar en värld där inget har annan vikt än sitt marknadsvärde. I Östeuropa är denna globala åkomma synligare och vulgärare än på andra håll. På en kyrkogård trängs reklamskyltar och matbud på cykel mellan gravstenarna, och det visar sig att delar av kyrkogården har sålts till ett byggföretag som smällt upp lyxlägenheter.

Taget var för sig låter kanske allt detta som en nymarxistisk föreläsning. I Radu Judes händer knådas det ihop till en svart samtidsfars som stimulerar tanken – och får dig att skratta bistert och rakt ut.

LÄS MER:Recension: ”Kinds of kindness” i regi av Yorgos Lanthimos

LÄS MER:Recension: ”Horizon: An american saga – chapter 1”

LÄS MER:Recension: ”Deadpool & Wolverine” i regi av Shawn Levy

Hynek Pallas

kultur@gp.se