Elias Canettis roman ”Förbländningen” från 1936 handlar om en eremitisk sinolog. Peter Kien, som han heter, förfogar över ett enormt privatbibliotek. Samtliga väggar i hans fyrarumsvåning är täckta av böcker från golv till tak. Lägenhetens fönster har han låtit mura igen. Möblerna begränsar sig till ett skrivbord och en divan.
Kien lever enbart för att läsa och skriva. Hans största skräck är att bli blind. Ett arv tillåter honom att avstå från att ta en professur. Då och då sänder han sina arbeten att läsas upp på konferenser utan att någonsin delta själv. Han för en sparsam brevväxling med ett fåtal kollegor som får oändligt med uppslag via hans ord.
”Förbländningens” inledande del heter ”Ett huvud utan värld”. Vem har inte drömt om en sådan ostörd tillvaro? Snart gör sig världen dock påmind i form av Kiens hushållerska som i åtta år har spionerat på sin arbetsgivare. Hon tycker att den tid han ägnar åt böckerna verkar misstänkt och bestämmer sig för att avslöja hans hemlighet.
När hon till sist märker att en sådan inte finns, att han verkligen bara läser och skriver, blir hon mycket arg. Hushållerskan bestämmer sig för att utkräva hämnd. Genom att visa en överdriven vördnad för böckerna (slå in dem i omslagspapper, endast vidröra dem med handskar) lyckas den 56-åriga kvinnan få den 40-årige Kien att fria till henne.
I texter som är misstänkt lika reklam har diverse små tidskrifter gått ut och förklarat på vilket sätt just de är ”tillgängliga” och anpassade efter konsumenten
Direkt efter giftermålet ser han henne slänga en bokhög på golvet. Förälskelsen är över. Makarna börjar leva i ömsesidigt hat, medan den forna hushållerskan lyckas göra allt fler utrymmen i lägenheten till sina. Kiens ideala existens är definitivt slut.
Jag har tänkt mycket på dessa scener i ”Förbländningen” på senare år och gör det igen när jag läser en essä av den amerikanska kritikern Christian Lorentzen i Granta med titeln ”Literature without literature”, litteratur utan litteratur. Lorentzen pekar ut hur samtalet om litteratur allt mindre har kommit att handla om litteraturen i sig.
I stället lyfter man fram det personliga och det politiska, eller än värre karriären och konsumtionen. Stora delar av litteraturvärlden verkar utgöras av människor som liknar Kiens hustru. De föreställer sig att det måste finnas något annat än litteraturen som får människor att ägna sig åt den. Och de tillskansar sig ett allt större utrymme.
Denna sommar har vi exempelvis haft en poesidebatt som, med Lyra Ekström Lindbäcks ord i Expressen (19/8), inte handlar om poesi.. I texter som är misstänkt lika reklam har diverse små tidskrifter gått ut och förklarat på vilket sätt just de är ”tillgängliga” och anpassade efter konsumenten. Fienden utgörs av ”finkulturens grindväktare” som sägs ”darra på sina höga hästar”. Lösningen är att publicera sexnoveller om Erik Haag.
Vad grundar sig denna vedervilja mot litteraturen egentligen i?
Detta lanseras som något nytt men jag ser bara samma kulturförakt som vanligt, samma kulturförakt som man möter överallt i det svenska samhället. Vad grundar sig denna vedervilja mot litteraturen egentligen i?
När jag läser om ”Förbländningen” (i översättning av Eva Liljegren) finner jag ett möjligt svar. Kien reflekterar över hur goda romaner bryter ner läsarens karaktär. Man lär sig leva sig in i alla sorts människor, får smak för att dividera, finner alla synpunkter begripliga:
”Romaner är kilar som en skrivande skådespelare driver in i sin läsares hela samlade personlighet. Ju bättre han beräknar kil och motstånd desto mer splittrad blir den personlighet han lämnar efter sig. Romaner borde vara förbjudna av hänsyn till statens väl.”
Viljan att tillgängliggöra litteraturen är i allmänhet liktydig med viljan att försvaga dess makt. Att på allvar ägna sig åt att läsa och skriva bara för sakens skull, utan tanke på framgång eller säljbarhet, är i dag radikalt.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sluta tjata om makt, börja tala om litteratur
LÄS MER:Konsten kan visa oss hur illa ute vi faktiskt är
LÄS MER:Recension: ”Om uträkning av omfång 4” av Solvej Balle
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
