”Natthuset” av Jo Nesbø
I översättning av Per Olaisen, Albert Bonniers förlag
När Jo Nesbø tar paus från Harry Hole kan vad som helst hända – och det gör det faktiskt också. Vad är det här för bok? Att man inte riktigt kan säga det, ens efter att ha läst den, är mer positivt än förbryllande. ”Natthuset” flörtar inte bara med Stephen Kings världar; den vill bli bästa kompis med skräckmästarens känsla för stämning och humor. Och Nesbø gör till stor del ett bra jobb, får man lov att säga.
Berättaren är Richard som i bokens första del är 14 år och hamnar hos släktingar i det lilla samhället Ballantyne, där han snart gör allt för att få ovänner. När han en dag efter skolan hänger med en annan kille som också saknar vänner slutar det lilla äventyret med att denne Tom bokstavligen försvinner i luren i en telefonkiosk. Och Richard är enda vittnet.
Det är ingen dålig start på en skräckhistoria och det fortsätter med samma fart och friska berättarhumör. I bokens andra del har 15 år passerat och Richard återvänder för en klassträff – mer ska inte sägas om denna kreativa intrig vars vändningar är U-svängar. Nesbø leker med genren och sparar varken på krut eller referenser. (En ”Twin Peaks”-fantast missar såklart inte att FBI-agenten heter Dale och att någon annan fått namnet Harry Cooper.) Att boken utspelar sig i USA hindrar inte heller nordiska inslag; Nesbø gör som han vill och det är mycket underhållande. Påfallande lättläst, men inte utan finess.
”Natthuset” är en bladvändare som man slukar snabbare än en telefon suger upp en tonåring.
”Vargens unge” av Johanna Holmström
Albert Bonniers förlag
Finlandssvenska författaren Johanna Holmström gör här deckardebut efter flera hyllade novellsamlingar och det är med en imponerande självklarhet. Att man kan skriva bra är ingen garanti för att man ror iland en spänningsroman, men i vissa fall blir resultatet just en välskriven deckare – här dessutom till stor del skriven i presens (vilket verkligen inte alla behärskar).
”Vargens unge” inleds dramatiskt och låter första meningen rymma en hel scen. Seija tappar kaffekoppen i golvet när hon får syn på en liten varelse i sin trädgård och efter bara några sidor vet vi att det är en liten pojke i treårsåldern, att Seija och hennes man bär på en obeskrivlig sorg och att de av någon anledning drar sig för att ringa polisen. Det är då pojken spottar ut ett litet minneskort.
Som sagt, Holmström har inga problem med sitt spänningsbygge. Men det som är romanen styrka är framförallt skildringarna av människorna, naturen och hur samspelet fungerar men också brister. Parallellt med utredningen kring den lille pojkens öde följer vi livet i en isolerad ekoby i norra Finland och det är inte utan man hör suset av ”Händelser vid vatten” mellan träden. Hit kommer Gloria med sin tioåriga son för att först hitta sin plats och senare inse var hon egentligen hamnat – och det är förstås inte i den idyll hon har valt att se.
Det är en tät roman som lyckas väva samman sina trådar och fånga en stämning, både i skogen och kring polisen Minna i lilla Kuhmo där det vanligtvis inte händer så mycket.
”Gravglänta” av Mattias Edvardsson
Forum
Efter genombrottet 2018 med ”En helt vanlig familj” – numera även känd som succéserie på Netflix – har Mattias Edvardsson fortsatt med fristående spänningsromaner av liknande karaktär och med mörka familjehemligheter i fokus. Men nu prövar han nytt – eller snarare gör han som så många andra: påbörjar en serie. ”Gravglänta” är första delen i ”Brottsplats Söderslätt”, har bladvändaranpassade kapitel och en polis i huvudrollen vid namn Gunni Hilding. Hon är polisassistent och färsk i yrket när hon råkar vara den som hittar en försvunnen åttaåring i skogen. Pojken hade lekt med två kompisar och barnen får en central roll i utredningen kring vad som hänt. Gunni påverkas mycket av fallet och när arbetat är klart lämnar hon brottsroteln. I bokens andra del flyttas vi fem år framåt i tiden, till den varma sommaren 1994. En pojke försvinner från en camping och Gunni tycker att det finns lite för mycket som påminner om det gamla fallet vars lösning inte övertygade alla.
Man känner igen Edvardsson och hans effektiva berättarteknik som bäddar för sträckläsning. Både läsare och karaktärer försöker hitta någon att lita på när misstänksamheten får fäste i byn. Här har han valt 80- och 90-talen för sin historia, men undviker skickligt att gå i fällan som innebär att man tror att tidsmarkörer är en krydda som inte går att överdosera. Att Gunni introduceras för en kommande serie är uppenbart; bit för bit får vi hennes bakgrund som också öppnar för en fortsättning med en sedvanlig cliffhanger på slutet.
”Tolv otämjda hästar” av Anne Holt
I översättning Barbro Lagergren, Piratförlaget
”Tolv otämjda hästar” är passande nog den tolfte delen i serien om Hanne Wilhelmsen, polisen som sedan länge är förtidspensionerad men också isolerad i sitt hem. Nu har året blivit 2022 och Norge börjar vakna efter den långa nedstängningen under pandemin, något som Hanne till skillnad från många andra inte jublar över. Relationen till frun Nefis är minst sagt ansträngd och dottern Ida slits mellan de båda och har tröttnat på bråken. När en av Hannes få vänner hittas mördad blir hon desperat och bestämmer sig för att ta reda på sanningen. Samtidigt har en annan vän fått ett helt obegripligt bekymmer och Hanne anar att fallen på något sätt kan hänga ihop. Här vävs en historia in som går från mystisk och osannolik till ren skräck; det är ruskigt obehagligt.
Det går att läsa denna spänningsroman fristående men har man läst tidigare böcker och särskilt den förra, ”Det elfte manuset”, är man snabbt tillbaka i Hannes värld och den stora våningen som är hennes trygghet. Holt kan sina deckarintriger men lägger också vikt vid skildringar av relationer och vågar dröja kvar när det är som allra mörkast. Hanne har familj och några vänner men är inte alltid bäst på att ta hand om det hon har. I boken dyker flera bekanta ansikten upp, men även ett nytt: den unge polisen Marius som är något av en gåta i sig. Trevlig och omtänksam som få men uppenbarligen med någon form av hemlighet innanför Patagoniavästen. Jag gissar att fortsättning följer och det är nog ingen högoddsare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Så blev Stephen King skräckens Springsteen
LÄS MER:Recension: Fyra deckare att läsa under regniga dagar
LÄS MER:Marie Hermanson: Naturhistoriska är en portal till 1920-talet
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
