Det finns en enorm frihet i Herbert Blomstedts sommarprat. På gott och ont. Han följer sannolikt inget manus utan programmet är mer som ett samtal. Jag misstänker att det i viss mån är så det är skapat.
Att skriva ett sammanhållet manus för nittio minuter radio är ett kraftprov och hade det rört sig om någon annan nittiosjuåring skulle jag anat att arbetsbördan var skälet till den lediga formen. Men nu är det Herbert Blomstedt som sommarpratar, den evigt unge dirigenten som bara fortsätter att leda orkestrar och bjuda världen på sin musikalitet.
I själva verket är den fria strukturen perfekt för Blomstedt som kommer till sin finurliga rätt när han får vika ut sig i anekdoter och exemplifiera musikaliska passager genom att sjunga meloditonerna ur olika stycken. Det hela är mycket charmigt.
Så mycket kultur i dag är så hårt regisserad att all luft har kramats ur systemet.
Baksidan är förstås en viss brist på dramaturgi, tempo och stringens. Men jisses va skönt att ibland också få slippa det. Så mycket kultur i dag är så hårt regisserad att all luft har kramats ur systemet tills knappt mer än ett Tiktok-klipp kvarstår.
Med Herbert Blomstedt tillåts lyssnaren andas.
Annars är det förstås de historiska parallellerna som är dirigentens stora tillgång som sommarpratare. En favoritpassage är när han berättar om en konsert där Anton Bruckners musik framförs (eller Gustav Mahler, det är något rörigt). Efteråt rusar han hem genom Vasaparken och försöker minnas melodin. De hade inte råd med någon grammofon och några noter fanns inte, i stället fick den unge Herbert själv teckna ur minnet.
”Nu har jag det, nu glömmer jag det aldrig!” tjuter han upprymt i programmet.
Herbert Blomstedt tycks i unga år ha varit något snobbig i sin musiksmak.
Den historiska kontrasten blir extra påtaglig då Herbert Blomstedt i unga år tycks ha varit något snobbig i sin musiksmak, vilket han själv fnissar åt. Han berättar att han såg Mahler som banal och opera som vulgärt. Sång tyckte han inte alls om och det var först inför körlektionerna på musikhögskolan i Stockholm som han ”upptäckte att sång kunde vara vackert”. Ett uttalande som känns närmast utomjordiskt främmande.
Han skulle lära sig älska betydligt mer musik under sin långa karriär och bjuder förstås på ett finfint urval av den under sommarpratet, kombinerat med en genomgång om så väl det egna yrkeslivet som utvecklingen av orkestervärlden i stort. Vid ett tillfälle blir han också mer personlig när han berättar om frun som gått bort och familjelivet. Det är fin del som man gärna hört mer om.
Vem?
Herbert Blomstedt, 97, är en av världens främsta dirigenter. Efter många år som chefsdirigent för San Francisco Symphony och Gewandhausorkestern i Leipzig gästar han regelbundet de stora orkestrarna i Wien, Paris och Berlin. Han har har också prisats med två Grammys och Serafimermedaljen för sina insatser för svenskt musikliv.
Är även hedersdirigent vid Sveriges, Japans och Danmarks radiosymfoniorkestrar.
Sommarpratare 7 augusti:
Petra Malm, före detta elitsoldat, programledare
Läs om fler sommarprat 2024:
LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Sofi Jeannin
LÄS MER:Recension: Sommar i P1 - Little Jinder
LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Olof Lundh
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
