En slängkyss, ett hej, en nick och en vinkning. Visserligen har Hannes Fohlin bott i Göteborg tidigare, när han gick scenskola här i stan, men att han skulle känna så många göteborgare känns osannolikt. Med ryggen mot den solvarma fasaden och ansiktet mot den efter-jobbet-intensiva strömmen av människor på väg hem, skrattar han åt frågan om hur han kan känna så många.
– Det är alla från teatern såklart, säger han och nickar mot sceningången, ett knappt stenkast bort. Men visst, det kanske ligger lite hos mig också.
Han är tydligen likadan hemma på Söder i Stockholm.
– Mina vänner kan tycka att det är omöjligt att gå ut en sväng med mig för att jag alltid ska stanna och snacka med alla. Någon gammal klasskompis mamma, en tidigare granne. Men det är så jag vill ha det. Jag vill gärna ut och se världen, men sen vill jag komma hem till min plats på jorden, där jag känner de flesta jag möter när jag går utanför dörren.
Jag måste vara uthållig, för det här är något jag ska syssla med i många år framöver. Det är inte viktigt att snabbt bli känd.
Än är han inte så känd att han blir stoppad på regelbunden basis av främlingar som sett honom i en serie eller en uppsättning. Men det händer ibland och han hävdar att göteborgare är mindre blyga när det kommer till att komma fram och säga ”jag känner igen dig!”.
Hannes Fohlin verkar vara i just det skedet av sin karriär. Många tycker hans ansikte är bekant, men från vad? Kanske polisserien ”Tunna blå linjen”, det älskade kostymdramat ”Vår tid är nu” eller den nyligen Kristallen-belönade serien ”Tore”? Oavsett konstaterar han att han inte kan klaga på hur karriären utvecklats. Utöver publiksuccéer på tv har han fått spela på Dramaten mot Lena Endre. Men, han har ännu inte haft rollen som innebär det stora genombrottet.
– Jag ser det som ett maratonlopp. Jag måste vara uthållig, för det här är något jag ska syssla med i många år framöver. Det är inte viktigt att snabbt bli känd.
Frågan är väl om det är viktigt alls? I dag tycks det krävas av allt fler yrkespersoner inom kultursfären att de också är offentliga personer. För Hannes innebär det en krock. En skådespelare behöver sin anonymitet utanför arbetet.
– För mig är en skådespelare en betraktare. Någon som tar in världen för att sedan gestalta den. Det fungerar dåligt om hela ens liv är en föreställning. Jag tror egentligen att det påverkar negativt.
Men med det sagt så skulle han inte ha något emot det stora genombrottet. I det senaste samtalet han hade med sin agent sa Hannes att målet nu är att i ett avsnitt av Graham Nortons show, på så brittisk engelska han kan, få berätta om en kommande film. Eller sitt bands kommande turné. Det första skulle kräva en filmroll, det andra att hans sidoprojekt, bandet Tahoma, spelar in några låtar. Inget av det omöjligt.
Hannes Fohlin
Ålder: 34 år.
Bor: På söder i Stockholm.
Familj: Svinstolt singel.
Yrke: Skådespelare och musiker.
Aktuell: Spelar huvudrollen i ”Gatsby” på Göteborgs stadsteater i höst, 14 september till 21 november.
Bakgrund: Utbildad på Teaterhögskolan i Göteborg och har sedan dess synts i tv-serier som ”Vår tid är nu”, ”Två systrar”, ”Tunna blå linjen” och ”Tore” och i filmer som ”Utvandrarna” och ”Beck – den tunna isen”. Han har även spelat ”Tid för glädje” på Dramaten.
”Den store Gatsby” i en stökigare version
Men först – Gatsby. Göteborgs stadsteater är först i Sverige med att sätta upp F. Scott Fitzgeralds klassiker ”Den store Gatsby” och titelrollen, den har Hannes. Föreställningen blir storslagen med stora projektioner, en scen som ändrar skepnad och kostym signerad Camilla Thulin. Stämningen de försöker skapa, i regi av den ungerska regissören Janos Szasz, är enligt Hannes ”feverish”. Uppeldad och i ett gränsland mellan dröm och verklighet.
De flesta känner till storyn, även de som inte läst boken. Jay Gatsby har skapat en förmögenhet och håller ständigt överdådiga fester med ett enda syfte – att vinna tillbaka sin ungdomskärlek Daisy. Det blir dekadens och överdåd, svartsjuka och synd.
Att ta sig an en stor teaterroll blir en utmaning för Hannes, som har gjort mycket tv den senaste tiden.
Med en filmkamera kan man fånga de små skiftningarna i en blick. Så funkar det inte på en teaterscen.
– Jag måste jobba på mitt uttryck, att ta mer plats. Jag var uppe på tredje balkong och tittade ner på scenen. Då blev det uppenbart hur mycket som krävs få att nå fram, även till den som sitter så långt ifrån. Varje rörelse och ansiktsuttryck måste kunna upplevas även där. Med en filmkamera kan man fånga de små skiftningarna i en blick. Så funkar det inte på en teaterscen.
Hannes säger själv att han är ganska blyg. Många skådisar hävdar det, men menar då utanför scenen. Sedan, när de får träda in i en karaktär, så försvinner det. Där skiljer sig Hannes från de andra. Det är med andra ord med skräckblandad förtjusning han kliver upp på teaterscenen.
– Film och tv är så lyxigt, där kan du klippa. På en teater måste du fixa klippningen under föreställningen, live.
Det handlar inte bara om att plocka bort, om det blir fel. Klippningen kan skapa intensitet i en dialog och skapa tempoväxlingar. I en pjäs måste allt det arbetet ske på scenen. Det kräver mycket. Fullt fokus.
Det syns på Hannes när han nästa dag kliver in på teatern, strax efter 9.00. Det lättsamma och öppna från uteserveringen dagen innan är borta. Han möter knappt sin egen spegelbild, när han slår sig ner för smink. I stället tycks han vända blicken inåt, tills den som möter hans blick är den nyrike och maniske Gatsby.
Likheter mellan Gatsby och ”Snabba cash”
När han fick frågan om att ta sig an rollen var han tveksam. Då hade han inte läst romanen. Efter att han hade gjort det fick huvudkaraktären ett annat djup och kändes mer än lockande att få ta sig an. Nu, när premiären är nära, känner han stark samhörighet med Gatsby. De är båda obotliga nostalgiker.
– För Gatsby så handlar det om en besatthet av att få tillbaka sin ungdomskärlek Daisy. För att få uppleva det han upplevde då, igen. För mig handlar det inte om en person. Men det finns ju en anledning till att Tahoma är ett indierockband. Jag vill också tillbaka till känslan jag hade när jag var ung. När allt var så stort och omvälvande.
Både han och regissören Janos Szasz har delat ambitionen att göra något annat med Gatsby. Att stöka till det.
– Vi vill bort från det propra och stiliga och har försökt komma från hela gentlemanna-kostym-grejen. Det är en mer stukad Gatsby publiken kommer få se.
Hannes tycker inte bara att han kan se sig själv i Gatsby. Han tycker också att samtiden finns i historien.
– Grunden i berättelsen är inte olik den i ”Snabba cash”. En fattig person försöker ta sig fram i världen och hamnar i situationer där han korrumperas och smutsar ner sig längs med vägen.
Även de ojämlika förutsättningarna påminner honom om dagens samhälle. Trots att Gatsby lyckas bli rik blir han inte accepterad. Han kan inte tvätta bort den han en gång var. Nya pengar kan aldrig slå gamla. Hannes lyfter en replik från pjäsen som ringar in det: ”Är man född rik, som du, så är det ingen som frågar var pengarna kommer ifrån.”
Får ofta spela osympatiska överklasskillar
Hannes tycker att det är intressant hur olika Gatsby uppfattas i Sverige och i verkets ursprungsland USA. Där är det det finaste som finns, att vara en self-made man. Gatsby har styrt sitt eget öde och tagit sig fram här i livet. I Sverige ifrågasätts han, för att han tror att han är något.
Det är inte första gången som Hannes får spela rik. Han vet själv inte varför han så ofta rollsätts som osympatiska överklasskillar.
– Om jag ska gissa så handlar det bara om hur jag ser ut. Jag klär i kostym och har bra hår. Sen har jag ju också en dialekt som jag inte själv vet var den kommer ifrån. Jag låter ju lite snobbig med min i:n. Men det är inte mina föräldrars fel. Mamma är från Farsta och pappa från Solna. Eller nej, skriv inte Solna. Jag är bajare. Han är faktiskt från Sundbyberg!
Nu med en adhd-diagnos och medicinering till det så tror jag att jag blivit bättre på att inte ständigt skynda vidare.
Men vem ska han spela härnäst? Det vet han inte. Efter två och ett halvt år med arbete utan paus, ibland överlappande, ska han tillåta sig en paus. Försöka se till att bandet får spelat in några låtar. Och så ska han vara ledig. Tillbringa vintern utomlands.
– Jag har alltid fått höra att jag är understimulerad. Att jag bara påbörjar på saker, men aldrig slutför dem. Nu med en adhd-diagnos och medicinering till det så tror jag att jag blivit bättre på att inte ständigt skynda vidare.
Att det överhuvudtaget blev skådespelaryrket beskriver han som en uteslutningsmetod. Han har pluggat lite av det ena och det andra, religionsvetenskap och psykologi. Och testat olika jobb, på radion och i butik. Men det var först på scenen som han kände this is it.
– Det är jag nog inte ensam om, men jag gillade kicken. Det kändes verkligen som om jag levde. Jag tycker också att skådespelaryrket är spännande för att man undersöker vad det är att vara människa. För mig var det självklart att jobb måste innehålla mycket av det mellanmänskliga.
Snart är det dags för den där kicken. Det tar bara en kvart för maskdesignern Marina Ritvall att förvandla Hannes till Gatsby. Det betyder att Hannes hinner i väg och få i sig lite frukost, innan det är dags för det stora genomdraget. Premiären är dagar bort och intensiteten det innebär känns i byggnaden. I korridoren gnisslar sneakers mot linoleummattan. Från en soffa hörs intensiva diskussioner om ordningen av kostymbyten. I sminket syns nya ansikten.
Det är bara på den stora scenen som lugnet råder. En segelbåt och en soffgrupp i turkos står redo för att utgöra platsen där historien om Gatsbys uppgång och fall ska berättas. Kanske så pass intensivt och svulstigt, att även åskådarna på tredje balkong lägger namnet Hannes Fohlin på minnet. Ansiktet känner de redan igen.
Tre saker Hannes Fohlin längtar efter
Att få se Oasis återförenas i Manchester: ”Jag har tur som har bra kompisar. En av dem satt redo och lyckades fixa en biljett till mig. Där har vi nostalgi!”
Att bli kär: ”Det kan jag verkligen längta efter. Men jag har inte hunnit med. Det är längesedan nu som jag lämnade en lång relation bakom mig.”
Att slå igenom – stort: ”Jag är otroligt tacksam över hur bra det gått för mig men kan se fram emot den stora rollen, den som man kommer förknippa mig med.”
LÄS MER:Recension: ”Gatsby”, Göteborgs stadsteater
LÄS MER:Gatsby handlar om så mycket mer än en klassresa
LÄS MER:Teater, dans och opera – stor guide till scenhösten i Göteborg 2024
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
