EM i Rom har hittills inte varit en svensk succé sett till antal medaljer, men många aktiva har imponerat. Framför allt håller mästerskapet på att utvecklas till en svensk sprintsuccé. Inga medaljer har bärgats men flera löpare har överträffat sig själva. De mest rutinerade svenskarna på sprintdistanserna är Henrik Larsson, 24, som slutade fyra på 100 meter och Julia Henriksson, 23, som i semifinalen på 200 meter tangerade Linda Haglunds 45 år gamla svenska rekord och tog sig till final, som springs under tisdagskvällen.
Peter Karlsson hade det svenska rekordet på 100 meter i 27 år innan Henrik Larsson i fjol slog det när han sprang på 10,17. Nu har Larsson sänkt rekordet till 10,08.
Och än har Larsson och Henriksson troligen sina bästa år framför sig.
– En sprinter kan i princip utvecklas tills den är 35 år, säger Peter Karlsson, som sedan i våras är klubbdirektör i Malmö AI, klubben som bland andra Julia Henriksson springer för, och innan det hade han rollen som klubbchef i IF Kville.
Svenska sprintframgångar under EM i Rom
Julia Henriksson, 23 år
Till semifinal på 100 meter och är i final på 200 meter. I semifinalen tangerade hon det svenska rekordet.
Henrik Larsson, 24, år
Fyra på 100 meter.
Nora Lindahl, 19 år
Skrällde och tog sig till semifinal på 200 meter. Sänkte sitt personbästa från 23,13 till 22,89 och är nu trea genom tiderna i Sverige på distansen.
Erik Erlandsson, 20 år
Tog sig skrällartat till final på 200 meter och väl där blev han fyra, inte långt från medaljerna.
Linus Pihl, 20 år
Tog som reserv en plats i semifinal på 200 meter. Slog där personligt rekord, 20,95.
– Generellt är sprint på väg framåt, det är ju fantastiskt bra. När det är några stycken som drar iväg kommer flera att hänga på. Man flyttar fram det mentala, det här är liksom normalt nu, det här är vad vi gör i Sverige. Och då börjar man tänka och träna och uppföra sig även utanför idrotten på ett helt annat sätt för man inser att det här är en del av min identitet på riktigt, säger Peter Karlsson.
Ny generation tränare
Karlsson menar att en utmaning för de som nu kommer upp är, precis som för aktiva i andra idrotter, är att kunna leva på sin idrott och på det sättet satsa helhjärtat
– Man drar inte in jättemycket pengar förrän man gör under 10,10 som 100-meterslöpare på herrsidan. Om Henrik ligger stabilt under 10,10 nu så är han i världseliten och kan göra en karriär av sitt springande. Sen har vi Julia som sprang 10,95 men i för stark medvind, det är världsklass, det är inget snack. Kan också göra det utan vind så det är bara att ha tålamod och kanske något år till så kanske man kan ligga där.
Han lyfter flera anledningar till att en lovande svensk sprintgeneration är på väg uppåt just nu. Förutom att fler tar steg när någon går bra lyfter Karlsson tränarna i svensk friidrott som en faktor bakom framgångarna.
– Det som jag tycker är spännande nu är att det är ett generationsskifte i friidrotten på ledarsidan som man ser nu. Det är många tränare som tillsammans med de aktiva som kommer nu tar beslut om de ska ha det som karriär. Vi ska inte glömma att det är inte bara de aktiva som har svårt att få inkomster på sin karriär, det har även tränarna.
”Handlar om självsvängning”
Även om flera svenska sprinters nu tar kliv mot att etablera sig i Europatoppen är Peter Karlsson tydlig med att det är ett stort steg att sedan ta klivit in i världstoppen.
– Man ska tänka på att 100 meter och även 200 meter handlar om självsvängning, säger han och utvecklar:
– Om du tänker dig att du har styrka och steglängd och rytm för hur du tar dig upp i loppet för en viss självsvängning så blir det en rytm av det hela. Då är det ett paket av saker som ska gå framåt. Och då kommer du till nästa självsvängningsnivå. Så en sprinter går ofta fram i platåer. Henrik ligger någonstans mellan 10,10 och 10,20 nu och självsvänger. Han har hittat en nivå när han kan göra det när som helst och det är nästan svårare att springa lite långsammare då. Det är som en not. Nästa är ett steg högre och hittar man den kan man ligga där och då är det inte svårt att göra det.
Han fortsätter:
– Julia har fått känna på nästa not, och för henne är det 10,95, under elva sekunder. Nu vet hon hur det känns, nu är det bara frågan om hon kan göra det igen. Och Henrik har fått känna på 10,08 och får han ett perfekt lopp går han säkert under tio sekunder. Då har han känt på nästa frekvens och det är det man letar efter hela tiden. Det är så sprint går framåt.
LÄS MER:Julia Henriksson till EM-final på 200 meter – tangerade 45-årigt rekord
LÄS MER:Skrällen: Fyra i EM-finalen efter kaosuppladdning
