Hur många digitala skivor bröd ska vi äta varje dag?
I dag presenterades nya rekommendationer för barns skärmtid, och det lät lite olika, beroende på vem man lyssnade på. Socialministern målade upp hur han nu räddat barnen från internets käftar, medan Folkhälsomyndigheten gav en avdramatiserad bild och ett balanserat stöd till föräldrar som kan behöva hjälp.
Jag har tidigare beklagat mig över hur Socialminister Jakob Forssmed anlitat Folkhälsomyndigheten som torped på ett sätt som kunde bli vilseledande. Uppdraget har inte varit att utreda varför barn mår dåligt, utan att mer specifikt att utreda “sambanden mellan hälsoeffekter och digital medieanvändning hos barn och unga”.
Problemet med det är inte skärmtidsbegränsningar, utan att de skapar illusionen av att vara en gyllene nyckel som kommer stoppa den pandemi av psykisk ohälsa som rasat i decennier (och växt fram långt innan skärmar fanns). Ett ännu större problem är att torpeduppdraget skapar rökridåer kring det som (till exempel Folkhälsomyndigheten eller barnrättsorganisationer) redan gett som konkreta, vetenskapligt förankrade råd för att komma till rätta med barns problem. Knappt något av dessa har handlat om skärmar.
Musik och poddar räknas inte
Med det sagt var dagens besked ändå bra. Rekommendationerna balanserade, råden och kontexten tydlig: Hjälp barnen med sömnen, prata och umgås med barn även digitalt, ha koll på vad barnen utsätts för. Det är grundläggande råd och tids-rekommendationer och ganska odramatiskt.
Samtidigt är de normsättande och kan bli viktiga inte minst för jämlikheten i samhället: Många är de familjer som kan må bra av att det finns något myndighetsaktigt att förhålla sig till. Den som tar sig tid att läsa rekommendationerna ser också att det inte handlar om skärmar specifikt, utan aktiv lek och interaktion med vissa appar. Spel och sociala medier begränsas, medan musik, poddar och radio inte ska räknas in i den rekommenderade skärmtiden (inte heller e-böcker eller skolarbete).
Man kan såklart dra det till sin spets, undra om gemensam familjetid vid teven ska räknas av från skärmtiden. Men kanske behöver man inte krångla till det mer än att vi föräldrar ofta är vilsna, har dåligt samvete och att materialet blir ett underlag för samtal, med barn – och oss själva.
För den viktigaste punkten är kanske den som Folkhälsomyndigheten skickade med avslutningsvis:
Vuxna, ni är förebilder och era vanor speglas i era barn.
Fler texter på GP Kultur:
LÄS MER:Karlsten är fel ute om digitala mediers påverkan på unga
LÄS MER:Självklart får det skadliga effekter om unga har 6,5 skärmtimmar per dag
LÄS MER:Nej, det är inte skärmarnas fel att barn mår dåligt
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
