Torbjörn Elenskys nya roman ”Glödbädden” inleds med att luften plötsligt förlorar sin bärkraft. De 10 000 flygplan som är i omlopp över jorden faller till marken med en miljon passagerare ombord. Det blir början på en ny tideräkning, där människan tvingas leva utan elektricitet och med allt färre förnödenheter. Naturen drabbas av torka eftersom det inte längre bildas något regn. Människorna förfaller till laglöshet: plundrar butiker och dödar varandra.
Ur kaoset uppstår snart nya ordningar och Elensky låter sin bok teckna en av dem. På ett övergivet värmländskt småbruk bildas en mindre koloni. Självutnämnd ledare är Rikard Klargren. Han var professor vid Södertörns högskola i det gamla livet och redan då en maktfullkomlig hycklare, helt besatt av sex. Det senare är ett faktum som hamras in första gången Rikard uppträder i romanen genom att orden fitta och knulla upprepas om och om igen.
Tyvärr är det betecknande för ”Glödbäddens” stil. Prosan är omständlig och repetitiv. En formulering kan förekomma på en sida, bara för att upprepas två sidor senare. Samma information (till exempel om hur en byggnad ser ut eller vad som nyss har hänt) gås igenom gång på gång. Varje människas bevekelsegrund förklaras i detalj. Om någon går till en stuga för att hämta någon annan får vi alltid veta varför och vad de tänker under tiden. Som läsare undrar man: Varför berättas allt det här?
Än värre blir det av de många passager som motsäger varandra. Någons terapeut kallas omväxlande för psykiater och psykolog. Trots att luften saknar bärkraft och vi har fått veta att det innebär att dofter inte längre finns, framhålls djurens luktsinne som del i deras överlägsenhet. Och varför verkar figuren Benjamin ha glömt bort vem som är hans far? Varför känner inte han och hans kusiner igen varandra? Att det inte förklaras blir underligt när läsaren får veta allt annat.
Nästan inget i denna bok verkar utveckla sig naturligt ur något annat.
Till sist börjar jag fundera på om den Benjamin som omnämns i romanens början är en annan Benjamin än den som förekommer i dess huvuddel. Den förste är son till den prepper som samlat förnödenheter på den plats där kolonin har bildats. Den senare minns (gång på gång) hur han varit där med sin mamma som barn. Dessutom dog hans far i en hjärnblödning, medan preppern mördas av sina systerbarn.
Sådant förekommer ju i verkligheten, att människor har samma namn. Ändå är det typiskt för ”Glödbäddens” grundläggande problem: Nästan inget i denna bok verkar utveckla sig naturligt ur något annat. Den känsla av nödvändighet som är utmärkande både för konstnärligt syftande litteratur och för spänningsromaner saknas här helt. Handlingen står och stampar. Någon fördrivs ur gemenskapen. Kolonins unga kvinnor drabbas av masshysteri. Allt framstår som divertissement. Det kan gå si, det kan gå så.
Att läsa ”Glödbädden” för dess skildring av det mänskliga psyket låter sig inte heller göras. När ett personporträtt ska fördjupas sker det här vanligen genom att vi får ta del av någon konstig runkfantasi. Är det en kvinnas psyke som ska skärskådas kan vi få veta att hon är väldigt intresserad av skräckfilm. Och det är då såklart återigen en upplysning som ges oss flera gånger.
Fint är dock hur Elensky lyfter fram läsningen. Den finns kvar som en oförändrad möjlighet när nästan allt annat är borta. En ung pojke vid namn Mikael ägnar dagarna åt Jules Verne och drömmer om att själv ge sig ut på äventyr.
Fast till sist verkar även detta motsägelsefullt. Det bästa sättet att argumentera för skönlitteraturens särställning är ju att skriva en riktigt bra bok.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Om uträkning av omfång 4” av Solvej Balle
LÄS MER:Recension: ”Middlemarch” av George Eliot
LÄS MER:Recension: ”Jag tillhörde vindarna” av Jila Mossaed
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
