Vem sköt Olof Palme? Frågan har drivit poliser, journalister, författare och amatördetektiver till vansinne i årtionden. En handfull ambitiösa böcker har bara i år publicerats på stora förlag. Poddaren Jon Jordås har analyserat data med hjälp av AI-verktyg i ”Den sista boken om mordet på Olof Palme” (Natur och kultur). Författaren Klara Krantz tecknar i ”När en man faller” (Romanus & Selling) ett poetiskt porträtt på brusten prosa av en familjs sönderfall i svallvågorna efter statsministermordet.
Litteraturen om det hemska dådet är nästintill oöverblickbar, men en sak är i varje fall säker: Sedan det där fatala revolverskottet brann av på Sveavägen sent på kvällen den 28 februari 1986 har Sverige inte varit sig likt.
Torbjörn Flygts boklånga essä ”Låt oss gå ut med glädje” är en udda fågel inom den senaste tidens Palme-litteratur. Flygt vrider nämligen tillbaka klockan till 1973, tretton år innan mordet.
Så, 1973 i korthet: Det skånska fotbollshelgonet Bosse Larsson skruvar sina läderkulor rakt in i krysset. Under några dramatiska dygn utspelar sig ett väpnat rån på Kreditbanken vid Norrmalmstorg. Ett ambitiöst byggprojekt avser överbrygga sundet mellan Sverige med Danmark inom de närmaste tio åren (Öresundsbron invigs emellertid först tjugoåtta år senare, den 1 juli 2000). Kungen dör.
Dessutom står Sverige inför ett stundande val. Trots att de borgerliga oppositionspartierna går framåt i opinionsmätningarna är stämningen inom de Socialdemokratiska leden god, för att inte säga uppsluppen. Partiet har fått en särställning inom svensk politik efter att ha suttit på regeringsmakten sedan tidigt 1930-tal, då Per Albin Hansson tecknade grunddragen för sitt utopiskt klasslösa folkhem. Tillväxt, sociala reformer och markant förbättrade villkor för den arbetande massan.
Genom sökaren på Mens Olympus OM1-kamera finner Flygt ett slags brännpunkt för svensk politisk historia.
Olof Palme har begett sig till Sveriges sydligaste storstad för att kicka igång valrörelsen inför 35 000 åskådare på Malmö Stadion, MFF:s hemarena. Några av Sveriges mest tongivande kulturpersonligheter är där för att tala. Det är ett enormt pådrag som präglas av hopp och framtidstro: ”Sexhundra blodröda fanor fladdrar i vinden,” skriver Flygt. ”Sexhundra! Bred ut dem jämsides på marken och de täcker nästan två fotbollsplaner.”
Några månader senare bryter det så kallade Oktoberkriget ut i Mellanöstern vilket drastiskt driver upp priset på olja över hela världen. Soppatorsk, ransoneringskort och en begynnande lågkonjunktur. Fast inga av dessa geopolitiska spänningar går att förnimma denna strålande augustidag. Optimism sprider sig likt björkpollen i den ljumma sensommarluften.
Flygt har tidigare skrivit om det sjuttiotalet i den August-prisade romanen ”Underdog”. I ”Låt oss gå ut med glädje” – som skulle kunna ses som en pendang till Johan Kraft-trilogin – tar han avstamp i ett fotografi av Palme taget inne på Malmö Stadion av fotografen Pierre Mens. ”Alla skrattar”, skriver han. ”De är omgivna av glada människor närmast sig, i fonden ett folkhav, en publik.” Jag förstår varför Flygt har den inramad ovanför soffan på sitt kontor, eller – för den delen – ägnar den en hel bok.
”Det kräver att veta sekunden innan att nu, just nu, händer något unikt”, skriver han. ”För greppar man kameran först när det händer är det redan för sent.” Trots att bilden är en ögonblicksdokumentation är kompositionen klassiskt elegant och geometriskt balanserad.
Genom sökaren på Mens Olympus OM1-kamera finner Flygt ett slags brännpunkt för svensk politisk historia. Utifrån ögonblicket broderar han en brokig nostalgisk gobeläng över ett Sverige i snabb förändring, med nedslag i Malmö-historiska företeelser inom sport (MFF), film (”Kvarteret Korpen”) och litteratur (Jacques Werup). Med den goda essäistens detaljsinne och skärpa skildrar Flygt tidens bitterljuva gång.
Det blev nyligen klart att Malmö stadion, som invigdes under Fotbolls-VM 1958, ska jämnas med marken och ersättas av en ny sportarena. Den gamla byggnaden kommer att leva kvar tillsammans med Palme i Mens fotografi och Flygts prosa, långt efter att byggdammet har lagt sig.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Leken” av Jörgen Gassilewski
LÄS MER:Så blev Stephen King skräckens Springsteen
LÄS MER:Recension: ”Skurkmanifestet” av Colson Whitehead
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
