För svenska läsare är Shirley Jackson (1916-1965) kanske framförallt känd som författaren till den klassiska skräckromanen ”Hemsökelsen på Hill House” (1959). I den engelskspråkiga världen har intresset för författarskapet med åren blivit allt starkare, där Jackson relativt nyligen både blivit föremål för en fyllig biografi av Ruth Franklin och fått ge namn åt filmen ”Shirley” (2020).
Det är med andra ord ett tecken i tiden att Modernista nu kompletterar sina tidigare nyutgåvor av Jacksons romaner med en samling av författarens noveller, varav få tidigare har funnits på svenska. Grundstommen till den svenska boken är ”The lottery and other stories” (1949), den enda novellsamlingen som Jackson publicerade under sin livstid. Urvalet har dock kompletterats med några senare noveller, varav några (som ”Sommargästerna” och ”Ondskans eventualiteter”) hör till författarens bästa.
I jämförelse med spökerierna i Hill House är det huvudsakligen en lågmäldare, men inte nödvändigtvis trevligare, ton som gör sig gällande i de här berättelserna. Visst kan man också här ana Jacksons intresse för fantastik och övernaturligheter, men snarast som ett randfenomen.
”Demonälskaren” bygger till exempel på en skotsk folkballad men förvandlar det explicit övernaturliga till antydningar och oförklarligheter. I förgrunden står i stället en hårt kontrollerad medelklasstillvaro där människor sällan vill varandra väl. Att en av novellerna bär titeln ”Avgörande genom tvekamp” är träffande, för de mellanmänskliga relationerna är verkligen en strid här – men här fungerar spetsiga antydningar som svärdshugg och behärskade plattityder tjänar som sköld.
”Lotteriet”, författarens överlägset mest kända novell, är en av få berättelser i samlingen där den dova obehagsstämningen verkligen exploderar i öppet våld. Eftersom den i så hög grad är beroende av vändningen i slutet vore det synd att orda alltför mycket om den, men låt mig i alla fall ge översättaren Helena Fagertun en eloge för att lyckas omvandla originalets obehagliga sägning ”lottery in June, corn be heavy soon” till det nästan lika suggestiva ”I juni lotteri. Skörden står dig bi”.
Gå i terapi, börja slåss, bara ligg med varandra.
Men novellen är alltså ett undantag. När den sjuttioåriga småstadskvinnan Miss Strangeworth i ”Ondskans eventualiteter” skickar illvilliga brev till sina grannar ägnar hon sig aldrig åt rena beskyllningar utan spelar hellre på ”misstänksamhetens mer förhandlingsbara väsen”, vilket också är författarens egen föredragna teknik.
Jackson har med andra ord det viktigaste en författare kan ha: ett distinkt temperament och ett unikt tonläge. Sådana kvaliteter kan alltid stelna till ett manér. En bit in i boken känns också mönstret en smula utnött.
Kommen till den sena novellen ”Män och deras skor”, där ett surmulet hembiträde manipulerar en ung hemmafru med bittra tirader och antydningar, börjar jag längta efter något annat än detta evinnerliga munhuggande. Gå i terapi, börja slåss, bara ligg med varandra. Men för att vara rättvis: det är ju inte som att Jorge Luis Borges eller Angela Carter förnyar sig från text till text heller. Starka författarskap är alltid i någon mån monomana.
Iakttagelsen öppnar ändå upp för en diskussion om urvalet av texter. Det finns i dag en rik utgivning att välja ur – och när man väl har öppnat för att ta med några senare noveller kunde man kanske lika gärna ha gjort sig av med en del barlast också. Den korta berättelsen ”Charles” exemplifierar visserligen det småputtriga familjekåseri Jackson också excellerade i, men blir i sammanhanget mest ett irriterande stilbrott. ”Efter dig, min käre Alphonse” innehåller en vass poäng om hur rasism också kan komma till uttryck som självgod välvilja – men är det god litteratur? Nja.
Vad som borde få plats i stället? Tja, en personlig favorit är novellen ”The man in the woods” som uppenbart har antropologen James Frazers idé om rituella kungamord som strukturerande mönster. Nästa gång kanske.
För en nästa volym hoppas jag också att det blir. Jackson var en hårt arbetande och mångsidig yrkesskribent, kapabel att både skriva initierat om sjuttonhundratalsförfattaren Samuel Richardson och vid behov leverera lättsamheter för brödfödan.
Tråkmånsar med skör intellektuell integritet inbillar sig gärna att den senare typen av texter på något sätt förtar värdet av de tyngre vägande verken. I själva verket är det ett förstås ett bevis på intellektuell och kreativ rikedom, och det vore verkligen inte så dumt om en svensk läsekrets fick chansen att upptäcka Jacksons register fullt ut.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Metamorfoser: eller Den gyllene åsnan” av Lucius Apuleius
LÄS MER:Recension: ”Filomelas förvandlingar” av Sigrid Schottenius Cullhed
LÄS MER:Så blev ”Låt den rätte komma in” en modern klassiker
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
