Den som hade hoppats på att Åsa Romson skulle prata om hur hon var med och tog Miljöpartiet till regeringsställning, tiden som minister eller krisen som blev slutet för henne som språkrör lär bli besviken.
Hennes ”Sommar i P1” är ungefär samma antiklimax som Annie Lööfs självbiografi ”Också Annie” för den som önskar insyn i toppolitikernas förhandlingsrum eller vill veta vad de tänkte när de fattade olika beslut.
Jag vill veta mer om vad hon kände och tänkte.
Förutsättningarna finns egentligen där, sommarpratet handlar om förhandlingarna av Parisavtalet 2015, men Romson pratar om klimatavtalet mer ur ett tekniskt perspektiv än ett ideologiskt. Hon låter som en doktor i miljörätt snarare än en klimat- och miljöminister som brinner för sina frågor.
Jag vill veta mer om vad hon kände och tänkte. Jag betvivlar nämligen att Åsa Romson lämnade sitt engagemang i samband med riksdagsmandatet och därefter förvandlades till en apolitisk figur. Och visst vi får faktiskt en passage om hur hon blev politiskt engagerad och hur tankarna gick under den där famösa pressträffen när hon, med tårar i ögonen, deklarerade att regeringen skärper migrationspolitiken. En påminnelse om hur mycket Sverige har förflyttats de senaste nio åren.
Jag hade önskat mer av den känslan. I stället får vi en och en halv timmes introduktionsföreläsning om miljörätt och klimatkrisen med en föreläsare som är dålig på att dölja sina politiska åsikter.
Vem?
Åsa Romson, 52 år, är doktor i miljörätt och var vice statsminister i regeringen Löfven samt språkrör för Miljöpartiet och Sveriges första klimat- och miljöminister. I dag forskar hon om miljörätt och hållbara städer på IVL Svenska Miljöinstitutet, undervisar på Stockholms universitet och är ordförande i Institutet för framtidsstudier.
Sommar 31 juli
Omar Alshogre, människorättskämpe
LÄS MER:Recension: Sommar i P1 – Lars Förberg
