Recension: ”Som Rödluvan” på Regionteater väst i Borås

I ”Som Rödluvan” på Regionteater väst ger Örjan Andersson den gamla folksagan fler dimensioner. Lis Hellström Sveningson ser rolig dansteater där även den hungriga vargen får svängrum.
Läs mer i GP Kultur:

ANNONS
|

De gamla folksagorna tål att läsas och berättas om och om igen. För små barn är upprepningen till och med en kvalitet. Men visst är det roligt att rucka lite på det invanda, kanske hitta nya perspektiv. Det är precis vad koreografen och regissören Örjan Andersson gör när han låter vargen sätta tänderna i Rödluvan hos Regionteater väst.

Jodå, allt finns med. ”Som Rödluvan” återberättar sagan i dansteaterns form och ger ordentligt svängrum, inte bara åt Rödluvan utan också åt mormor, vargen och jägaren.

Magnus Lindman har skrivit texten. Han och Örjan Andersson har samarbetat framgångsrikt tidigare, bland annat med ”Hamlet” och ”Ett drömspel” på Folkteatern. ”Som Rödluvan” är ännu en lyckad mix. Jag brukar klaga på dansverk som inte litar på dansen utan plockar in text, men den här duon har ett koncept där blandningen är poängen. Och de fyra dansarna har helt anammat dialogen. ”Som Rödluvan” står i rak och fin kontakt med den unga publiken.

ANNONS

Det blir tjut och skräckblandad förtjusning i salongen

Josefin Lindskogs scenografi skapar en skog av plastremsor runt scenens öppna fyrkant, perfekt för överraskande entréer och sortier. Lite rekvisita därtill, men mest tydliga och underfundiga kostymer. Lauren Jenkins flicka är härligt knallröd och kavat, från luva till träskor. Yorgos Michelakis fåfänga mormor kråmar sig i nattmössa med spets och dansanta bolster. Cassandra Arnmark är jägaren i snygg uniform, hela naturens vaksamma beskyddare. Sist men inte minst ger David Forsberg, som vargen med svart päls, långa klor och – så småningom – huvud med farlig käft, krydda åt kvartetten.

Felix Björklunds musik öppnar med mjukt plockande puls. Desto mer tar den i, liksom ljus och effektljud, när dramatiken hettar till. Det blir tjut och skräckblandad förtjusning i salongen. Ändå är det tryggt. Vargen är inte ond, bara förfärligt hungrig.

Örjan Andersson väver dialogen med tablåer där möten och känslor tar form i dans, allt i en organisk helhet. Den fantasifulla koreografin illustrerar aldrig orden, de fint följsamma dansarnas rörelser lägger bara till flera dimensioner. Så roligt kan en gammal saga berättas.

LÄS MER:Recension: ”Flotten” på Folkteatern

LÄS MER:Lorensbergsteatern måste leva vidare

LÄS MER:Ulf Dagebys sound formade en hel teatergeneration

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS